Aftonbladet – 30 oktober 1861, sida 2

(Insändt). Cm hundskattens användning. Då ötverståtbållareembetet uti embetsskrifvelse till kyrkoherdarne i hufvadstadens territorialförsamlingar för sin del föreslagit hundskattens användning till uppförandet af arbetarebostäder, torde några reflexioner med afseende å detta förslag vara påkallade. Fattigdomens första tanke är den att isolera sig för att undandölja sin nöd för verldens blickar; med denna tanke förenar sig spekulationen att genom aflägsnandet från en rika verlden lättare kunna fylla sina behof. Den första af dessa tvenne tank. r kan temligen lätt tillfredsställas;. i den aflägsna stadsdelen är det endast fattigdomen som skådar fattigdomen; men i den andra tanken bedrager sig ofta den fåttige. Erfarenheten visar ofta att det är relativt dyrare att bo bland fattiga än bland förmögna; och skälet dertill är bland annat följande: I de fattiga qvarteren äro husegarne småkapitalister, som behöfva beräkna högre ränta på sina obetydliga kapitaler, så väl för att kunna lefva af dem som för att skydda sig för förluster. Bland de fattiga nedsätta sig vanligen blott sådana käpmän,som ega små förlagskapitaler, och då de måste ställa sin rörelse på utborgning, och ränteförlust deral uppstår, måste de beräkna en hög vinst-för att kunna lefva af sin handtering. Vinningslystnaden å ena, enfalden, lättsinnet och behofvet å andra sidan bidraga nu samfäldt ull det resultat, att dem fattige får f r sina penningar relativt mindre valuta än den rike för sina; får dyr, dålig och osund bostad, dyra, dåliga, förfalskåde födoämnen m. m. Sådana äro fattigkoloniernas olägenheter i ekonomisk mening; de moraliska äro måhända ännu mörkare. Hvilket lif, hvilken styrka, hvilken lefnadslust, hvilken ambition, hvilken moralitet skänka dessa nedtryckande ställen, desså dagliga bilder af eländet, detta dagliga umgänge? Kan en vandring från en sådan trakt, der allt förråder torftighet och uselhet, till en lyckligare lottad ingifva den fattiga någon annan känsla än bitterhet mot gattiharlet. afund möt bättre lottade och likoiltighet föra!la de grannlaga pligter, hvilkas uppfyllande man fordrar af samhällsmedlemmen? Aro icke dessa kolonier sämhällsvådliga? Man skulle vara böjd att tro att denna solering är naturlig, emedan den öfverallt är till finnandes. Ja den är naturlig, men måste dock motarbetas; den utgör ett naturigt kr men af ett onaturligt tillstånd. Att upphäfva fattigdomens afskiljdhet är att ipphäfva faftigdomen. Hvartill äro våra olkskolor, våra slöjdskolor, våra sparbanter, våra ränteförsäkringsansfalter, alla dessa rerrliga stiftelser som äro till för den stora nassans bästa och allt annät verkligt godt, om göres för samma ändamål? De äro till ör att upphäfrva fattigdomens afskiljdhet,