Aftonbladet – 25 oktober 1861, sida 3

UyYyRKTGUtl 2UITala0E PICVIdHT SUTISTal Ted ttersta ansträngning lyckades man rädda vedförrådet, npplagdt elt nära vestra kasernen, ifvensom fortifij råder. Kronoarbetsmanskapet visade oafbrutet under eldsläckningsarbetet synnerligt nit och ihärdighet; icke ringaste oordning förspordes; mer och mindre dyrbara effekter, såsom en klocka, en silfversked m. m., hvilka under och efter eldsolyckan f kronoarbetskarlarna blifvit tillvaratagna, återställdes af dem med största beredvillighet till egarne, Också erhöll kronoarbetsmanskapetloford för sitt uppförande af generaldirektören Stråle vid hans besök på stället i går och tilldelades dem en extra förplägni Manskapet, med befäl, är redan inlogeradt å Waxholms fästning. Krigsrätt kommer, enligt fångvårdsstyrelsens förordnande, att hållas angående tilldragelsen. ationens närbelägna dyrbara förNorstedtska målet. Vi redogöra i dag fullständigare för gårdagens förhör. Efter den långvariga ransakning som föregått kunde man knappt förmoda att någon ny bevisning skulle åstadkommas; men i går tog målet, det oaktadt, en vändnin7, som syutes lika oväntad för domstolen som för de talrika åhörare, hvilka samlats för att öfvervara ransakningen: Denna följdes med stor uppmärksamhet samt öfvervars från början till slut af justitiekansleren v. Kock. Såsom aktor i målet fungerade borgmästaren Mellbin. Då målet påropades, inställde sig parterna å ömse sidor, ke häktade Dersomtsna itä fängelset förehemtade. Hustru Lindqvist var nu. liksom vid föregående rättegångstillfällen, iklädd sina egna kläder; qvinspersonen Pettersson eller Åman samt kronoarbetskarlen Jerngren i fångdrägt. Den sistnämnde hade sedan 14 dagar hållits i mörk cell. Derjemte tillstädeskommo förut alhörda vittnena enkorna Carlsson, Jonsson och Tornberg, hvilka vid föregående förhör, enligt aktors yrkande, blifvit lagda att infinna sig försedda med prestbevis, samt fem nya vittnen, nemligen å Norstedts sida: stenhuggarehustrun J. Svensson, hushållerskan W. Norman, pigan Pehrsdotter, ogifta tvätterskan Grönlund, samt å Lindqvists sida: ogifta väfverskan Eva Andersdotter. Efter föregången protokollsjustering inlemnade konstapeln Lindqvist ett ur nattvardsregistret för Adolf Fredriks församling taget utdrag, hvaraf inhemtades att smeden Raab ej veterligen begått Herrans heliga nattvard sedan hösten 1853. Härom tillspord genmälde Raab som var tillstädes, att: han; som icke hela tiden uppehållit sig 1 Stockholm, gått till skrift sednast 1855 i Norrland. Då ingen jjäfsanmärkning å någondera sidan framställdes mot vittnena, fingo dessa gå eden samt varnades för mened. Norstedt begärde nu att ur polisprotokoller i målet samt rättens förhandlingar i öfrigt få upplyst, huruvida Lindqvist ej uppgifvit, att den i Norstedts bostad den 30 Juli verkstälida visitationen egt rum mellan kl..12 och 2 på dagen. Med anledning häraf anmärkte Lindqvist att några särskilta forskningar i protokollen för bestämmandet af denna omständighet ej behöfdes, då L ndqvist äf-en nu vidblef hvad han i detta änseende förut uppgifvit, eller att visitationen gt rum mellan kl. 122 och 2. Ordföranden ville att tiden för visitationen borde at Lindqvist närmare bestämmas; men d Yorstedt förklarade att han i alla fall med detta Lindqvists svar funne sig fullt belåten, såsom varande nöjaktigt för den bevisning han önskade förebringa, uppstod ingen vidare fråga om att närmare angifva något klockslag. Norstedt äfvensom allmänra es upplyste, på framställd fråga för hvilket ändamål Norstedts nya vittnen blifvit åberopade, att det a skett för att meddela upplysningar, stående i samband med den ifrågavarande visitationen. Vittnena hördes derpå hvar för sig och berättare: Hustru Svenssen: Den 30 Juli eller samma dag som, enligt hvad hon sedan fick veta, visitationen egde rum hos Norstedt, hade Lindqvist mellan kd. 9 och 10 på f. m. ensam inkommit å ett näringsställe, som hustru Svensson innehar i härnet at Skeppargatan och Jungfrugatan: Lindqvist hade reqvirerat en sup, hvarefter han ur fickan upptagit ett paket, omlindadt med en nksluk samt innehållande diverse gudnipper, hvilka han framlade på disken under yttrande: Se här skall ni få se!t Sakerna utgjordes af en gul dosa, ett armband af guld, en kedja af sam metall med infattade stehar. Vittnet, som icke fäst sig vid om några andra saker blifvit förevi-: sade, hade vägt armbandet i sin hand, beundrande det vackra arbetet. På fråga, hvar Lindqvist erhållit dessa saker, hade han svarat: Det tår ni väl snart höra från polisen; det kommer nog att stå i tidningarne. Ördföranden, som syntes förvånad öfver detta oväntade vittnesmål, hvilket äfven framkallade en allmän sensation bland alla närvarande, vände sig nu till vittnet med erinran om . edens. vigt samt bad hustru Svensson noga betänka. hvarje ord, emedan hennes vittnesmål vore ytterst maktpåliggande. Lindqvist inföll härvid med en ton, som antydde det upprörda tillstånd, hvari han befann sig: Ja, jag känner till det der, LörSL härvid afgifra en slags förklaring, hvilken ikväl afbröts af ordföranden, som åter vände sig till vittnet med fråga: af hvilken anledning hustru Svensson bestämdt kunde påminna sig att det varit mellan kl. 9—10 på morgonen. Härtill genmälde vittnet, att hon derpå var fullkomligt säker, emedan hennes tjensteflicka ej änpu gått till, torget för att inköpa det matförråd, som hon kl. 12 skulle ha i ordning för de gäster, som besökte näringsstället, och påminde hon sig dessutom, att flickan straxt efter Lindqvists bortgång sett på klockan, Hon var fullkömligt viss om tiden, så väl af nyss angifna somni andra skäl, samt vidblef bestämdt att klockan icke varit slagen 10, då Lindqvist var inne och visade nipperna. På fråga, om Wiström vid tillfället varit Lindqvist följaktig, uppgaf vittnet, att Lindqvist varit ensam. Lindqvist, spord härom, syntes under tiden hafva återhemtat sig samt förklarade pu tryggt och bestämdt, att det var till er del sannt hvad vittnet berättat. Han hade ganska riktigt varit inne på krogen och tagit sig en sup samt visat de uppgifna guldpjeserna icke allenast för Svensson; utan äfven för ett par andra vid sämma tillfälle på krogen innevarande qvinnor. Men ifråga omstiden bestred han helt och hållet vittnesmålet såsom falskt, ty Lindqvist hade innevarit på krogen först efter det visitationen hos Norstedt egt rum. Härpå begärde allmänna åklagaren att få den frågan framställd till vittnet, om hon bland de af Lindqvist förevisade guldpjeserna sett nägon nål eller något beslag till en fortemonnai, hvilken fråga besvarades nekande. Allmänna åklaaren, som önskade få styrkt att de af Lindqvist nippema voro desamma, som vid visiNorstedts bostad af Lindqvist anhölen ask, som han för tillfället fått Steuch, innehållande en oval emaljerad dosa af guld, ett armband med perlor och en ked, hvilka saker framlades på rättens bord. Sedan hustru Svensson betraktat dem, förklarade hon att dosan och armbandet kände hon väl