Aftonbladet – 25 oktober 1861, sida 2

UTRINK FRANKRIKE. Revue des deux Mondes har erhållit en arnivg för det tidningen yttrat, att kejsarkets finansiella hushållni och inskränkningen i den fria yttranderätten äro skadliga, samt att ingen god finansförvaltning är möjlig utan politisk frihet. En nyligen i Paris utkommen brochyr: Franska folket till kejsaren fordrar verkligande af dekonstitutionella eftergifter, som Napoleon I utlofvade i tilläggsakten 1815. Emellan kejsaren och kejsarinnan samt prins Napoleon lärer ett spändt förhållande ha uppkommit i anledning af den romerska frågan, Prinsen berättas till följd deraf ämna begifva sig till Schweiz för någon tid. TYSKLAND. Preussen. Konungens trontal till landtdagens ledamöter, hållet efter kröningsakten, var at följande lydelse: Af Guds nåde bära Preussens konungar kronan sedan 160 år. Sedan tronen blifvit omgifven med tidsenliga institutioner är jag den förste konung som bestiger den. Men med tanken på att kronan endast kommer af Gudi har jag genom kröningen på heligt rum bevisat att jag 1) ödmjukhet. mottagit den ur hans der. Vid denna högtidliga handling hafva — jag vet det — mitt folks böner omgifvit mig, att den allsmäktiges välsignelse må hvila öfver min regering. — Den kärlek och trohet som blifvit mig visad sedan mitt uppstigande på tronen, och som i denna stund på upplyftande sätt visas mig, äro mig en borgen att jag under alla förhållanden kan räkna på mitt fölks trohet, hängifvenhet och färdighet att med glädje uppofira sig för mig (Offerfreudigkeit) . förlitande derpå har jag kunnat efterlåta mitt trogna folk den gamla häfdvunna arfhyllningsoch underdånighetseden. De välgörande bevis på denna kärlek och trofasthet, hvilka nyligen vid en skickelsediger händelse (attentatet i Baden) blefvo mig till del, ha stadgat detta förtroende. — Måtte Guds försyn länge låta det dyra fosterlandet njuta fredens välsignelser. Mot yttre faror skall min tappra här skydda det. Från inre faror skall Preussen blifva bevaradt, ty dess konungars tron står fast i sin makt och i sina rättigheter, om den enighet mellan konung och folk, som gjort Preussen stort, blifver beståndande. Sålunda skole vi på besvurna rättigheters vägar kunna motstå en orolig tids faror och alla hotande stormar. Dertill förhjelpe Gud! nnu mera betecknande för andan hos konung Wilhelm I var hans tal till krigsbefälet. Han yttrade bland annat: tKronan har tillfollit mig från Guds händer. Armens bestämmelse är att försvara den; och Preussens konungar ha aldrig sett armåns trohet svika. Det är den som helt nyligen (1848) äddat konunz; och fädernesland ur de mest förderfliga stormar och befästat deras säkerhet. På denna trohet och hä-gifvenhet räknar jag, om jag skulle behöfva kalla eder mot fiender, från hvilken sida de än må komma. Med detta orubbliga förtroende betraktar jag såsom konung och krigshöfvidsman min här.4 — Fältmarskalken Wrangel svarade härpå: SVi tacka E. M:tför dess stora verk, armåns förstärkande, och jag vet mig uttrycka alias mening då jag uttalar, att enhvar af oss brinner af ifver att äfven med handling få ådagalägga denna tacksamhet.4 Ordnar ha blifvit utdelade åt flera af kungliga familjens qvinliga medlemmar. Prinsessan Carl är dervid det första fruntimmer som erhållit en manlig riddar-orden, nemligen Johanniter. Den nya kungliga kroneorden har förärats äfven hertigen af Augustenborg. Konungen har skapat en ny och öfversta klass at köda Örns orden, utvidgat kungliga hus-orden af Hohenzoller och stiftat cen ny orden under namn af tKönigliche Krone, utnämnt fursten af Hohenlohe-Oehningen till hertig och grefve Gerhard Blächer till furste, några få personer till grefvar och friherrar samt en hel mängd till adelsmän. Utmärkelser af annat slag ha tillfallit kungliga husets medlemmar. Drottningen har blifvit utnämnd till chef för 4:de gardesgrenadier-regementet, enkedrottningen ill chef för det 3:dje, kronprinsessan till nä SETT