i läkarekonsten, hvilken, när allt kommer omkring, dock bäst studeras i lifvet i stället för i boken. För att en god medicinsk skola skall kunna bildas, fordras framför allt en sjukdoms-mouvement, det fordras så till gandes en omsättning af sjukdomsfall, och hvarje sådan är nu en gång endast de stora städernas olyckliga privilegium; detta kan ngen universitetsidet råda bot på. Man blir lika litet en läkare för de sjuka (väl måhända en läkare för sin egen uppbygxelse, om i medicinen det någonsin kan vara a om ett alldeles purt teoretiskt intresse !) senom endast bokstudier, som man blir härlörare genom krigshistoriska studier eller justläger; man måste sjelf vara i elden, och den endast målade faran skall här aldrig gifva en den säkra blicken och det rätta oreppet. Det kan ej slå felt, att man äfven i Sverge snart måste komma till insigt härom. Vi önska här den svenska hufvudstaden ett universitet af allmän omfattning, ju förr desto hellre, ty vi ega erfareuhet af hvad allt helsosamt och godt-det ligger i vexelverkan mellan en stor stad och en stor skola, men hvad specielt angår en medicinsk fukulte måste vi betrakta det som en ren kalamitet att icke Stockholm för längesedan eger en sådan, med full kompetens hela studiet igenom, emedan detta är något, som snarast kan sägas till och med stå utom de mindre universitetsstädernas ressort, åtminstone helt annorlunda än t. ex., filologi eller kyrkohistoria.