Aftonbladet – 25 oktober 1861, sida 2

skydd; men han kan icke återvända hit förr än eder hertig har upphört att blottställa sina underhafvande för att I ängas eller dränkas, inneslutne i säckar, genom att gifva dem uppdrag, som ha till föremål förräderi mot kungen. Om jag icke bedrager mig, kan detta sakernas tillstånd icke länge räcka. Dessa ord återgåfvo lifvet åt modren och dottren. Båda kastade sig om halsen på den, som medförde denna lyckliga nyhet, och de hade så nära qväft honom med sina omfamningar. Men efter detta första ut brott af glädje, begärde enkan Michelet i en nästan bönfallande ton: Kan jag då icke få låta den goda hertiginnan genom ett litet tecken få veta att vär Hugo är frisk och sund? Hon tager en så rörande del i Hugos öde och hyser så mycket deltagande för oss, att det skulle vara synd att hålla henne längre i ovisshet om mitt barn.4 Nej, nej, svarade Coittier med en befallande ton. Ingen i verlden utom ni skall känna min hemlighet. För öfrigt skulle hvarken hertigen eller hans familj vinna något genom att veta att hans unge budbärare lyckligt undgått Tristans snaror. Jag skall säga dig att Nemours befinner sig på en vulkan, som till det yttre synes lugn, men som i sitt inre kokar och hotar med ett förestående häftigt utbrott. Men det gör mig så ondt om hertiginnan och hennes små kära barn, svarade enkan. Du kan icke föreställa dig huru god, nådig och ädelmodig hon är. Hon har genom penningar satt mig i stånd att låta anstä:la forskningar efier min sons öde.t cOm hertigen icke vore i siånd att uppofira bertigionan och sina bara för sin omättliga äregirighet4, svarade Coittier, så skulle allt gå bättre bär. Han har fått tillräckligt med varningar och konungens tålamod är uttömdt. Jag har kommit hit endast för att skingra er oro i afseende på Hugo. Adjö, min syster, adjö, min systerdotter. Akten er för hvarje oförsigtighet!4