Aftonbladet – 19 oktober 1861, sida 2

Hedersfest för en skolveteran. (Korresp. till Aftonbladet). Örebro den 17 Okt. Vår stad företedde i gå på förmiddagen en liflig anblick. Man såg en mängd resande, som kommit från olika delar af länet och äfven från angränsande provinser samt till och med från aflägsnare orter, för att deltaga i den fest, hvarmed man här ville hedra rektor Otto Joöl Gumeelius, som i går fyllde sitt ronde år och som nyligen, efter att i 31 år ha varitrektor vid Carolinska läroverket härstädes, ingifvit sin afskedsansökning. De förtjenster rektor Gumeelius under denna sin verksamhet inlagt, äro så stora, att derom bland alla dem, som haft tillfälle att se och erfara något deraf, icke finnes mera än ett omdöme; de vitsordas af den allmänna aktning och hängifvenhet han förvärfvat hos det stora antal personer, hvilka under de senaste trenne decennierna varit lärjungar vid nämnde läroverk och hvilka ej sällan, ehuru bosalta i andra trakter af landet, pläga sända sina söner till Örebro, för att vid Carolinska läro verket erhålla sin bildning. Det är c genom denna mans jernvilja och outtröiiuga nit som Carolinska läroverket i yttre måtto utvecklat sig till den ståndpunkt det nu intager såsom det i flera hänseenden främsta, det talrikast freqventerade bland alla rikets elementarläroverk. Klockan 3 e. m. va en festmiddag anordnad uti hotellets stora salong, uti hvilken omkring 200 personer deltogo. Man såg bland dessa biskop Annerstedt, som med anledming af dagens betydelse hitkommit från Strengnäs, landshöfdingen baron Åkerhjelm, baron Hugo Hamilton på Boo, som knappast till fullo blifvit återstäld från en svårare sjukdom, men dock ej ville saknas vid denna betydelsefulla fest, samt nästan illa stadens och ortens honoratiores. De ill stora salongen angränsande rummen voro rikt ornerade med granar och krukvexter och såg man i ett af dessa rum en bröstvild af rektor Gumeelius. Vid slutet af måltiden föreslog biskop Annerstedt i vältaliga ordalag en skål för rektor Gumeelius, erinrande om den förbinelse, i hvilken samhället står till honomj för hans långvariga oförtrutna och välsig-) relserika verksamhet. Rektor Gumeelius besvarade denna skål med några enkla ord, hvilka framträdde den storaoch alldees osökta blygsamhet och ringa uppskattling af sina förtjenster, som äro fören :gna, och hvilka gjorde att han fann det näkta besynnerligt att någon ville på ett ådant sätt fira och hedra honom.