Aftonbladet – 18 oktober 1861, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Finalen till tredje akten i Don Juar. Medan Mozart var sysselsatt med komponerandet af Don Juan tillbringade han någon tid i Paris En dag, då han i flera timmar rastlöst arbetat! i sitt kabinett, kom han händelsevis att se på klockan. Hon var då redan fem. Det var vanligtvis vid denna tid som maästron åt middag. Han skyndade att kläda sig och styrde kosan till en af de små restaurationslokalerna i Palais Royal, men under vägen dit vaknade plötsligen en ny id i hans hufvud, och med hvarje steg som han tog blef den allt klarare och redigare. Denna id upptog honom slutligen så helt och hållet att det var alldeles mekaniskt som han genomögnade matsedeln, hvilken värden, artigt bugande, räckt honom. Gargon! En buljong med vermiceHer!X utropade han till slut. Soppan sättes framför kompositören, men han smakar den ej. Tio minuter, femton minuter förflyta, hans hufvud arbetar oupphörligt och hans fantasi sväfvar allt högre och Nö re i idealets och poesiens ljusa sferer, huru då kunna begära att skall märka det hans soppa kallnar! Ändtligen, efter ungefär en half timmas funderande, bryter han tystnaden. 4 Gargon!4 ropade han, en stekt flundra! Den orörda sopptallriken borttogs och i dess ställe ditsattes en, som det tycktes, mycket läcker flundra; men ej heller dess aptitliga utseende förmådde väcka mästaren ur hans drömmar. Sex rätter reqvirerades och borttogos på samma sätt utan att Mozart vidrörde dem. Uppassaren var naturligtvis helt förvånad öfver den sällsamme gästens beteende, men han menade att det ej var värdt att fästa sig dervid, ty — sade han fill sig sjelf — antingen är, det en dåre eller en elsman. Tvåstimmar hade emellertid förflutit sedan komositörens ankomst, och med hufvudet lutadt i handen hade han ej ett ögonblick vaknat ur sina drömmar, men plötsligen ljusnade hans panna, hans kinder fingo färg, hans ögon blixtrade af tillfredsställelse och lycka, och med ett gladt leende tömde han sin böra i uppassarens hand. :Tack, min gosse, utropade hantnu harjag den! Med dessa ord gick han med raska steg mot di ören. Hvad då, kära herre? frågade den förbluffade uppassaren. Min final, vet jag! svarade mästaren skrattande. Det var verkligen på denna lilla restauration som Mozart komponerade den ryktbara finalen till tredje akten i Don Juan. (Affischen.) — Ett tillförlitligt faktum, Ultramontanernas danska organ Skandinavisk Kirketidende for katholske Christne för oaflåtligen historier till torgs, hvilka måhända göra intryck på de ställen. der en vidskeplig och hd befolkning går i ett fanatiskt presterskaps ledband. men som, då de omplanteras på annan jordmån, säkerligen skola fur motsatt intryck mot det, som varit afsedt. stället för skräck och förfäran skola de blott väcka munterhet. I ett af sina sednare nummer berättar sålunda nämnda blad följande himmelsskriande historia: I Brescia (stad idet införlifvade Lombardiet) fördes nyligen ett