Aftonbladet – 18 oktober 1861, sida 3

vittne mot Aman, angående den i huset n:r 19 Saltmätaregränd den 30 Augusti föröfvade stöld hos der boende qvinspersonen Jonsson och arbetaren Nilsson, berättade, att han nämnde dag på middagen sett Aman och hustru Lindqvist, stående i förstugan der i huset samtalande med hvarandra, och hade Aman vid tillfället burit ett knyte eller. klädesbylte. Då Pettersson närmade sig, hade Aman skyndat sin, väg, och förekom det Pettersson som skulle Aman sökt undvika att möta honom. Pettersson uppgaf äfven, att hustru Lindqvist skulle hafva bedt honom åt sig gömma två tyskt och några blanketter till prestbevis. Smeden Raab hördes angående Norstedts och hustru Lindqvists sammanträffande å mjölkmagasinet i huset n:r 19 Saltmätaregränden samt uppgaf, att han vid ifrågavarande tillfälle äfven varit inne derstädes; att hustru Lindqvist först gått inom skärmen, dit Norstedt följde henne; att han under samtal hört orden: tdyrkt, Raab, nål, utan att likväl kunna fatta sammanhanget samt att efter samtalets slut hustru Lindqvist först gick ut i förstugan, men vände tillbaka och vinkade åt Norstedt att följa sig, hvarpå Norstedt äfven gick ut. Med anledning af hvad sålunda förekommit fortsatte aktor nu sitt vid förra förhöret framställda yrkande, att hustru Lindqvist måtte insättas i mörk cell. Häremot åberopade rätten sitt då meddelade beslut, eller att den ej ansåg sig kunna bifalla detta, enär vittnesmålen med afseende på den i hustru Lindqvists kofta anträffade nålen befunnits stridiga genom hustru Tornbergs utsago. Norstedt hemställde härvid om ej hustru Tornberg borde hänvisas till sin själasörjare för att undervisas om edens vigt, enär han högeligen befarade, att Tornberg ej vittnat sannt. Vid denna hemställan anmärkte aktor, att det ej heller kunde vara ur vägen att samma åtgärd vidtogs äfven med enkorna Carlsson och Jonsson. Norstedt förklarade sig ej hafva det ringaste att invända deremot. Härpå inlemnade Lindqvist, i ändamå? att visa det guldarbetaren Engmans frejd icke vore sådan att han bort som vittne få afhöras, åtskilliga polisprotokoiller rörande ettförfalskningsbrott, för hvilket Engman varit tilltalad. Engman bestred denna beskyllning, under åberopande af det bevis, som han förut inlemnat till rätten, styrkande att han genom afkunnadt utslag blifvit i detta mål från allt ansvar frikänd; yrkande Engman ansvar å Lindqvist för hans framställning. Rätten förklarade att den ville mottaga protokollerna, för att, efter tagen del af deras innehåll, i sammanhang med hufvudsaken yttra sig såväl öfver den ena som andra partens påståenden. Lindqvist yrkade nu äfven att, som hans hustru sutte hädtad för den hos henne anträffade nålen, med afseende hvarå dock ingen fullständig bevisning blifvit förebragt, men mot hustru Norstedt deremot förekommit, att hon innehaft det stulna godset, hustru Norstedt nu måtte förklaras skyldig att åter träda i häkte utan afseende på den för henne ställda borgen. Som ingenting vidare förekom, öfverlade rätten, hvarefter det beslut meddelades, att kallelse skulle utfärdas å vittnena Carlsson, Jonsson och Tornberg att vid vite af 5 rdr till nästa förhör sig hos rätten inställa, medhafvande sina prestbevis. Aktors yrkande om hustru Lindqvists insättande i mörk cell, likasom Lindqvists om hustru Norstedts inmanande i häkte, afslogos. Olyckshändelsen å ångslupen Carl. Ransakning har en tid pågått vid härvarande rådhusrätt, angående den beklagliga händelsen ångslupen Carl, då två menniskolif genom okynne och pojkaktighet spildes. Oaktadt flera vittnen blifvit afhörda, har ingen upplysning vunnits huru det tillgick, då enkan Callerström och flickan Conradsson kommo i sjön, utan förmodas att de sjelfva under förvirringen, antingen af skrämsel eller ock derföre att deras kläder blifvit antända, kastat sig i sjön. Aktor har nu begärt, del af protokollerna för att afgifva slutpåstående i saken. — Uti poliskamr aren har f. d. byggmästaren Astedt i dag åter varit instäld till polisförhör. Guldsmeden Grönvall hade anmilt att i hans butik vid Regeringsgatan Åstedt för någon tid sedan inkommit och begärt få köpa en rakask jemte borste af silfver. Sedan priset blifvit öfverenskommet hade Åstedt begärt att få visa pjeserna för sin Iru som väntade i förstugan, men försvurnit med pjeserna. Åstedt erkände angifvelsen och denna sak kommer att i sammanhang med ransakningen om uppträdet å gäldstuhäktet remitteras till rådhusrätten. — Till rådhusrättens afdelning för tullmålhade advokatfiskalsembetet till den 9 Oktober låtit instämma ERE AA A. Graff, förande skonerten Örnsköld, derföre att han den 2 dennes utan vederbörligt tillstånd efter kl. 4 e. m. inlastat ett parti stångjern. Graff, vid förhöret tillstädes, vidgick att så varit förhållandet; men förklarade tillika att han befunnit sig i fullkomlig okunnighet om tillvaron af någon författning, som förbjöd lastning efter kl. 4 på e. m., att det dessutom syntes honom, som hade det tillhört tulltjenstemännen att, vid anmälan om lastning, upplysa derom att ett sådant förbud funnes; äfvensom att sådant på inlastningssedeln bordt vara antydt. Icke dessmindre fällde domstolen kapten Graff att för denna förseelse mot tullstadgan böta 40 rdr rmt. Då det är först enom den nya tullstadgan af Dec. 1860 som det blifvit förbjudet att sedan Oktober månads ingång verkställa lastring etter kl. 4 e. m. ha vi ansett oss böra omnämna denna i sig sjell obetydliga sak såsom en varning för andra att icke, såsom förhållandet synes ha varit med kapten Graff, af okunnighet göra sig saker till öfverträdelse af det nämnda stadgandet. BLANDADE ÄMNEN.