Aftonbladet – 18 oktober 1861, sida 3

barn till dopet i kyrkan. Presten, som skulle döpa barnet, frågade faddrarna hvad det skulle heta... Han erhöll till svar: Italia libera (fritt Italien). Presten var i början något tveksam och dröjde en stund; men antingen det nu var af slughet eller fruktan, så beslöt han sig dock för att döpa barnet med detta namn, för att icke väcka skandal och gräl i kyrkan. Det var nu mycket eget att höra presten i sin ormat högt utropa i kyrkan: Italia libera! Försakar du djefvulen? Försakar du verlden och:aåll dess pralt?. förutom de öfriga försakelserna; och det stackars Italia lisera svarade hela tiden med ödmjuk och svag röst: Jag försakar! Men det besynnerliNN dervid var, när presten under den högtidiga handlingen kom till den ritus, att han skulle lägga ett litet korn salt i barnets mun, att han då med högtidlig röst uttalade ritualens ord: Italia libera! annamma visdomens salt o. 8. v.4 Men saken tog — huruvida till straff eller varnagel. öfverlemna vi åt en hvar att eftertänka — ett mycket allvarsamt slut. Det vackra Italia libera dog efter 24 timmars förlopp af en mycket elakartad feber, och liket blef inom kort tid kol de — Detta faktum är fullkomligt tillförlitligt. t — Hospitaler utan patienter. Enligt en medicinsk resandes-berättelse i Medical Times finnes det i de små tyska staterna hospitaler, som äro försedda med professorer, sjukvaktare och hela den patologiska materielen, men lida brist p: — patienter. Det berättas, att en af dessa anstalter för medicinsk sinecure en gång blef reduc rad till en enda patient, och hos detta intressanta subjekt kunde man efter den grundligaste undersökning blott finna en kronisk katarr. Denna upptäckt gjorde den kliniska j:rofessorn till den grad modstulen, att han fann sig befogad att ingifva sin afskedsansökning. Det händer stundom att dessa sällsynta och allt:ör lyckliga patienter slutligen tröttna på den stora uppmärksamhet som visas dem. En sådan atient, som blifvit ensam qvar och g nom en komplikation af sjukdomssymptomer, som man sällan finner hos samma individ, kunde tjena till att demonstrera en oändlighet af sjukdomar, tog sig före att genom flykten undandraga sig de i oändlighet upprepade undersökningarne; andra påstodo att han blef bortförd af en missundsam professor. Nio professorer och kandidater kommo nu i rörelse, och man rustade si till expeditioner, som väl kunde mäta sig me den sköna Helenas bortförande, då lyckligtvis den dyrbara patienten blef funnen och i stor procession förd tillbaka till hospitalet — Rättvisan bjuder emellertid att erkänna, tillägger korrespondenten till Medical Times, att om också vetenskapens praktiska sida är illa representerad vid dessa anstalter, så lemnar eras teoretiska sida dock ingenting öfrigt att önska, icke en gång i de aldraminsta staterna.