Aftonbladet – 12 oktober 1861, sida 3

Kongl. teaterns lyriska scen. Med begäran om införande i bladet ha vi i-dag mottagit följande: Till Redaktionen af Aftonbladet. Under loppet af de sednure veckorna har i trenne-af hufvudstadens tidningar (Altonbladet, Nya Dagligt Allehanda och främst Dagbladet) förekommit en agitation för fru Louise Michaölis engagement vid kongl. teatern, hvars direktion, isynnerhet at åtskilliga insändare, fått uppbära ett skarpt klander för försumligheten att icke hafva tf stat vid fäderneslandet4 denna öfverlägsna talangt, som Sfierstädts inom Europa. och-af dess förnämsta konstdomare vunnit det mest otvetydiga, ja lysande erkännande, Då-man sökt gifva denna agitation en ut: sträckning ända derhän att dess mål Fru M:s engagement vid kongl. teatern för innevarande saison — skulle vara en allmän önskan inom både högre och lägre kretsar, således allmänna meningen och icke endast ett uttryck af välvilja för fru X., afettkot teri, hennes vänner och väns vänner, har det varit min skyldighet att offentligen uppträda för att dels bemöta de väsentliga misstag som legat till grundför anmärkningarne i detta alseende mot ko-gl. teaterns direktion, dels belysa de åtskilliga förhållanden i öfrigt som ega sammanhang med denna sak och utan hvilkas inbemtanda det torde hafva varit för ti.igt att, såsom skett, biyta stafven öfver teaterdirektionen för dess förmenta uraktlåtenhet i detta fall. Fru M. har, utan att uppgifva eller ens antyda vilkoren, sökt engagement vid kongl. leatern, icke för innev: rande spelär, utan endast till Mars månad, eller just under den tid då kongl. teaterns redan förut bestämda lyriska an för att skäligen tillfredsställa publiken, minst har behof af utomordentliga krafter; hvaremot 1.on,isådantfall, skulle komma att afgå just till den tid, under April, Maj och Juni månader, då, enligt hvad erfarenheten visat, teatern, i kampen med den vackrare årstiden, har det största. behöfvet af att anlita större krafter. Det torde, synnerligast för dem, som visat sig nu ned nedsättande af de vid teatern redan engagerade. sujetternas talanger, så högt uppskatta fru M:s, icke behöfva påpekas det äfventyrliga uti att, omshon ärsså gouterad af publiken som man vill pöstå, just vid