Aftonbladet – 10 oktober 1861, sida 2

skulle införas, sedan, i händelse sådant beslutades, till hvilket belopp och slutligen hvartill densamma skulle användas. Flera af stadens invånare önskade att, i händelse skatt å hundar. komme att införas, densamma, åtminstone till en början, måtte anslås till förmån för stadens skarpskytteförening, för att af den användas till anskaffandet af en skjutbana samt inköp af gevär, som så småningom kunde af obemedlade inlösas; men borgmästaren vägrade att ensådan proposition framställa, under förmenande att skarpskytteföreningen vore ett enskildt sällskap och 1 följd derutaf icke borde anses varaaf den beskaffenhet att kunna komma i åtnjutande af nämnde skattemedel På, hvilken grund borgmästaren stödde detta. sitt förmenande hafva vi oss icke. bekant, så mycket mindre som någon upplysning härom icke -lemnades de tillstädesvarande. Härefter uppstod en diskussiony för hvilken vi ej kunna redogöra: förr än vierhållit begärd afskrift af det protokoll som fördes. -Sedan det var troligt att ordföranden skulle gå flertalet af -de närvarandes önskningar till mötes att framställa den. begärda propositionen om medlens ingående: till skarpskytteföreningen: framställdes åter propositionen :huruvida skatt med 5 rdr rmt för hvarje hundkreatur skulle införas; denna. proposition besvarades med. enhälligt ja! Härefter framkoni ordförånden åter med proposition att skatten skulle ingå till stadens ekonomikassa, hvilken besvarades med betydligt öfvetvägande nej! Då många afidetillstädesvarande förnyade sin önskan om propositions framställände :om -medleris ianvändande till,befrämjande af kommunens skarpskytte-förening, vägrade ordföranden ytterligare att efterkomma denna önskan, samt helt hastigt förklarade diskussionen slutad, till och med innan, 2 personer, som anhållit om ordet, blifvit i tillfälle att yttrå sig — ett beteende; som väckte allmänt ogillånde. De med frågans EA missnöjda hänvisades att-hos -konungens befallningshafvande anföra besvär — något som vi förmoda icke :heHer uteblifver. Äldste ledamoten i Falu :stads magistrat, litterate rådmannen P. Linderhoim; läreroreserverat sig emot magistratens på förhand fattade beslut att vägra stadens invånare proposition om hundskattens anslående, åtminstone till, en början, till förmån för kommunens skärpskytteförening. —I. Upsala;Pöosten läses:. SE DR De indersökningar, som gehom styrelsens för väscch vattenbyggnader försorg blifvit denn: sommar företagna, för att utröna, om .en kana från Dalelfven vid sjön Ingen skulle hed förde kunna I till Tösjön och vidare till Tierpsån ofvanför Ullforg ag utgörande en I al omkring en och en fjerdedels mil, sägas hade nat ett vackert resultat... Kan denna kanal tillvigabrinzas, skulle sjön Tämnaren kunna obe: hindradt sänkas, och en vVidsträckt,-nu vattendränkt jordrymd af ypperlig beskaffenhet göras odlingsbar. PR 0 Ben NRA Sedan 13.000 rdr erhållits i lån af allmänna medel till sänkniog. af Albo och Ekeby sjöär samt uttappning af. Vinge och Läby-trsk, har sänkningsarbetet nu blifvit: påbörjadt af antagen -Entreprenör. som åtagit sig verxställa det för 17.500 rdr, hvartill kommer ytterligare .en.omkostnad af 10.500 rdr för flyttning af våttenverken vid Qvarnbo; n g—— Lappmarkerna förr och nu. (Ur Norrlandsposten.) I Då en främling kommer till Asele, som ligger 24 mil från Hernösånd, och hör om. talas att 7 mil längre upp finnes, en församling. vid namn Wilhelmina, så är det naturligt att den tanken deraf framkallas att mäån dermöter lappårnes regioner — de verkliga .fjellen. Ochsom ! defina socken först genom-kongl. bråfvet. den: 12 Maj 1812 afskildes såsom kapellag från Åsele moderförsåmling och bildades till ett särskildt pastorat, så vill man :väl föreställd sig denna trakt såsom en koloni. -.med endast enstaka boningsplåtser och fattiga nybyggare, hvilka i blandning med lapparne, ortens urinvånare, . hafva sitt hufvudsakligaste uppehälle af jagt och fiske. Man kan med. skäl icke förtänka främlingen en sådan mening. Wilhelmina socken har ej existerat någon längre tid;cdess invånare håfvarmåst kämpa med fattigdom och ansträngningar; och huru stor förändring skall, väl gehom deras inskränkta verksamhet-kunnat .underen.-kortare . tid åstadkommas: å den vidsträckta och under ett ogynsamt klimat belägna ödemarken? Fillståndsbret för anläggning af denna församling utfärdades:den 26 April 1783: Prest blef. likväl hitförordnad innan någon. kyrka fanns. Kyrkan -uppbygdes 1785 till öfre ltaket, men blef ej färdig förr än 1794; Emellertid förrättades gudstjensten i en trösklada. Kapellaget, först benämdt Wolg. sjön, blef 1790 säcellani under Åsele, ; med konung Gustaf IV Adolfs tillstånd den 7 Maj samma år-efter hans gemål kallad Wilhelmina, likasom de tvenne andra nya församlingarna Fredrika och Dorothea äfven erforo samma nåd. I den tiden då den all: männa gudstjensten måste hållas i en lada oöch presten vära boende i en koja, sådan som .lapparne. bruka, samt de. kyrkbesökande hafva sina herbergen under buskarne, då var det icke särdeles beqvämt och trefligt i Wilhelmina, Nu ser man,dock der byar med. 12:å 18 grannar, boende uti välbygda gårdar med vidsträckta åkerfält deromkring. Vid ankomsten till. kyrkstaden öppnar sig från den grönskande höjden ?) en vidsträckt, vacker utsigt öfver den nära belägna. stora Wolgsjön, .deruti trenne ansenliga floder hafva inlopp: och den sköna Ångermanelfven silt utlopp:: Vidare: eanblicken af den på berget stående hvitmålade kyrkan, som med sitt torn dominerar den nedanför liggande kyrkstaden och prestgården, och hvarifrån man i vester på 8 å 10 mils afstånd ser de till skyarne uppstigande kala fjellen, hvilka under kyliga somx) Prof. J. Zetterstedt kallar i sin bok Resa genom Lappmarken detta berg: Grönlundsberg, förmodligen derföreatt hela detta berg allan grönskande löfträd och gröna gräsvallar. vm as skynda. resan; ha, a villebrådet lärer ej skämmas i jugtväs ae oc OGGOKS DA Dessa ord: ingåfvo. såväl hertiginnan som enkan Michelet den sförsta oro. De båda qvinnorna bleknade; de kände en rysning, som gick genom märg och :ben. Båda öpp