Aftonbladet – 10 oktober 1861, sida 2

skynda. resan; -ha, ha,-.ha! villebrådet lärer 3 ej skämmas i jagtväskan. — Dessa ord: ingåfyvo såväl hertiginnan som enkan Michelet den sförsta oro. De båda qvinnorna bleknade; de kände en rysning, som gick genom märg och ben. Båda öppnade munnen på samma: gång för ptt försöka afråda hertigen: från detta förslag, men ingen vågade tala af: fruktan att ;misshaga honom; hvar och en-af dem hoppades att den andra:skulle bryta tystnaden. Slutligen segråde den moderliga kärleken öfver hvarje betänklighet.-Enkan;kastade sig till hertigens fötter ochi:med förtviflan vridande sina händer, sade hon: cNådige herre! haf medlidahde med-oas. Haf medlidande med min :endecåterstående son. Min; man Har blifvit: dödad-i eder tjenst, och, min äldsta son, som rest försatt utföra ett uppdrag från eder) har alt återkommit: Borttag ej från den sundergifnaste af: edra tjenarinndr det-enda stödet för hennes ålderdom. Gad skall derföre vedergälla eder. Bör man då just välja ett svagt och oerfaret barn att företaga en sålan resa?t ; oh ? Hvad jär det denna gamla tokan: pjoHar? inföll hertigen med ett hycklände medidande. Jag vill förskaffa hennes sön tillälle att förtjena en rik belöning, och nu kommer hon och talar om hotande och rerkliga lifsfaror! Fruktar du; kanske att lin son skall: duka under:för bördan af tre iarskinn? eller att. de: skola väcka: stråtröfrares begär? eller att i våra skogar gömma ig så många rofdjur alt man behötver rälas för deras klor och tänder? Om så är, nin goda qvinna, så 6täng in da son: i en iten kammare och sätt en spinnrock i hänlerna på honom. i (Forts. följer.)