Aftonbladet – 7 oktober 1861, sida 3

I denna affärernas kinkiga ställning lade mr och mrs Thornton sina visa hufvuden tillsammans, för att uttänka någon utväg till åvägabringande af en kris. Dessa båda barn tillbedja hvarandrat. menade Mortimer, och tyna nu bort och göra sig sjelfva olyckliga, allt till följd af den orimliga idn, att de ej äro hvarandra värda. Huru skola vi få denna dårskap ur deras hufvuden? es Ingen kan taga denna tanke ur Lavinies hufvud mer än signor Paolo, sade Olara; Coch hvad honom beträffar, tror jag att du är den ende som kan öfvertyga honom. Du får lofatt börja med honom. SJag är färdig att göra allt4, svarade hennes man; men innan jag vidare påyrkar att han skall :söka förklaring, anserjag det vara nödvändigt att han blir underrättad om det förhållande, hvarvid Lavinia fäster så myc ken vigt och hvilket jag hittills har dolt för honom. Hvarföre skulle vi icke för en enda gång handla litet sjelfrådigt, sade mrs Thornton. Coch taga detta ansvar på oss, utan att oroa Lavinia med en bön om hennes samtycke? Låt honom få veta alltsammans, och om denna fläck på hennes härkomst icke afkyler hans känslor, så säg honom då, att det är detta, och endast detta, som föranleder Lavinias förbehållsamhet emot honom och att jag, Clara Thornton, vet att hon älskar honom innerligt och ömt. E Då de båda herrarne dagen derpå redo till villan, sade engelsmannen, i öfverensstämmelse med denna plan: Föreställ dig att det vore någon skugga på Lavinias härkomst, skulle detta minska din beundran och aktning för henne? XHur kan du göra mig en så dåraktig fråga? sade Paolo. Nej, inte-mer än om