STOCKHOLM den 7 Okt. Af en mängd uttalanden inom den utländska pressen kan man sluta, att lösningen al de dansk-tyska stridigheterna och isammanhang dermed den skandinaviska frågan på fullt allvar sysselsätter de europeiska kabinettterna och att särskildt det engelska kabinettet hunnit bli trött vid de tyska makternas sträf. vanden att hålla denna fråga öppen, i afvaktan på ett gynnsamt ögonblick för reakserande af de tyska eröfringsplanerna. Särdeles betecknande i-atseende på det engelska folkets stämning i afseende på desse planer är följande artikel uti en af de sednast hitkomna numrorna af Timest: Ingen kan undra på att danskarne skola taga angrepp mot sitt oberoende mera hell än åskådare deraf, huru vänligt sinnade moi deras intressen dessa än må vara. När vi derföre erfara, att den nuvarande ministerens i Köpenhamn popularitet står på spel till följd af dess eftergifvenhet för Englands moderata råd, ha vi ej ringaste skäl att för törnas deröfver eller klandra den modiga nation, som, utan att göra anspråk på ati vara en stor makt, vägrar att låta behandls sig såsom en simpel bonde på den europei ska politikens stora schackbräde. Läran om tillit tili egna krafter, hvilken vi sjelfva predi kat för förtryekta nationaliteter, är lika mycket tillämplig på en stat, som ständigt an tastas af en starkare nation eller, rättare sagdt, af en hel konfederation af stater. några starka, andra svaga, emedan den ö nog olycklig att inom sig innesluta ett her. tigdöme med en befolkning, som är beslägtad med dem. Danmarks nationalstolthet är berättigad. De bönder, som plöja denna hungriga lerjord och dessa tör stiga sandfält, hvilka ingenting annat än dansk idoghet, understödd at en fuktig atmoster, kan göra fruktbärande; ha ganska myeket engelskt gry i sig. Måhända borde vi snarare säga, att vi ha mycket af deras blod i oss. Detta stycke splittradt land, till hälften haltö, till hälften öar, hvilket nästan instänger Östersjön, tyckes ha blifvit skapadt för att dana ett härdadt sjömanna folk med starka sjöröfvareartade naturanlag, hvilka tyglas af civilisation, religion oc AR starka grannars tillvaro. Vi veta vad danskarna ha varit. Vi ha deras konungar i vår historia, stycken af deras skinn på af våra kyrkdörrar, deras anletsdrag och hy i många distrikter i Eng. land och deras sjömannainstinkter hos hela vår befolkning. Sönerna af de kraftfulla bussarne med blå ögon och ljust hår, a! forntidens sjökonuhgar, äro nu odlare af en otacksam jordmån och fiskare på stormiga haf. De inneha ännu ett område i norden, och Island och Grönland öka den danska statens betydenhet. De äro ej alldeles hvad de varit i förbållande till andra nationer, men de besitta ett högst vigtigt landstycke. Om vi kasta blicken på Europas karta, synes det klart att i en aflägsen forntid någon jordrevolution brutit i stycken det land, som stängde Östersjön från Nordsjön, samt till. låtit hafvet att strömma in genom flera trånga kanaler. Dessa fragmenter inneha danskarne ännu. De ega de portar, genom hvilka Preussen måste passera till den yttre verlden. Den lilla handel, som Preussen har utom Östersjön; måste hel och hållen smyga fram på kanaler, som äro danskt vatten. Preussen är naturligtvis afundsjuk på ett folk, som har ett så beläget land. Om BSeeland och Fyen skulle sjunka ned i hafvet och Jutland följa efter, skulle en dylik katastrof öppna Östersjöns mynning och göra en position på dess stränder mycket mera värdefull för en mäktig och ärelysten nation sådan som Preussen; men som denna händelse ej har någon sannolikhet för sig, har man tänkt på andra utvägar, Och danskarna äro djupt öfvertygade om att Preussen umgås med planer att tillintetgöra dem såsom en europeisk makt. : Med denna öfvertygelse äro danskarne nu uppledsna på vidare underhandlingar och önska afgöra den slesvig-holsteinska frågan genom ett krig mot Preussen. Detkan förefalla något löjligt, att en nation, som med alla sina underlydande områden knappt uppgår till 24, millioner menniskor, som har en armå af mindre än 10,000 man och en inkomst af omkring 1, mill. , skulle vara angelägen att inlåta sig i en dödlig strid med Preussen. Preussen skryter öfver att kunna, om det anstränger sig, ställa 500,000 man i fält samt att nu ha en befolkning, som närmar sig till 20,000,000. Men Danmark önskar dock på fullt allvar att bekriga det. Det är som när David utmanade Goliath. Striden är likväl icke alldeles så ojemn som den förefaller. Om Danmark -har endast 16,000 man att sätta emot 50 gånger så många, så har deremot Danmark en flotta och Preussen ingen. Preussen kunde lätteligen sprida sina armåer öfver hertigdömena Lauenburg, Holstein och Slesvig; hvilka, tillsammans med Jatland, bilda den halfö, som utgör allt hvad danskarna ega af fast land. Men då skulle danskarne draga sig tillbaka på sina öar, der de nu ha sina förnämsta städer, och derifrån i sin ordning med sin öfverlägsna flotta blokera Preussen, stänga det inne i Östersjön och kanske förstöra dess hamnar derstädes. De 500,000 preussarne kunde icke komma öfver till Seeland i den danska flottans åsyn, och under det att Preussen ppslukade det stacLy i SPSPTPNJER (BEST SS odkstig PY 4 PRCENE SEE SUN PAPA BONES