Aftonbladet – 7 oktober 1861, sida 3

parna, men han sväljde det. Han erinrade sig i tid att Paolo ej ännu kände hela Lavinias historia och han ansåg det vara bäst att icke yttra någonting vidare i ämnet, förrän han först hade talat vid Lavinia. Ett i förvånande hög grad likalydande samtal egde samtidigt rum mellan mrs Thornton och Lavinia med lika, blott något mera obestämda resultater. Aldrig, hvilka hennes känslor än måtte våra, ville hun fästa sin vanhedrande härkomst vid en aktad mans namn. Thorntons hästar sleto ondt under de följande fjorton dagarne för alla gäster och budskickningar. Vår muntre Salvator blef en stor gunstling hos den engelska familjen; den stilla Clelia kanske en ännu större, synnerligen hos Lavinia. Den unga romarinnan förde ej sällan med sig små trösteämnen, som -hon utdelade åt ett visst häll der de voro högligen af nöden. En gång gick hon äfven så långt i oförsigtighet att hon yppade, det en gammal pennritning daterad Rom i September och med namnteckningen P. M., hvilken förestäldemrs Jones och Lavinia, af en eller annan orsak hade kommit alt följa med den sednare till Krim och nu intog ett hedersrum på väggen i den unga damens sofrum, Ej heller dröjde det länge innan Thornton rapporterade att bekännelserna om Paolos förvillelser i Paris hade blifvit åhörda med mycken kristlig försonlighet. Under de: många milda uppmuntringar att vara vid godt mod, som den unge mannen emottog, började hans känsla at sin ovärdighet af det stora priset att mista någon del-af sin skärpa och ER ånyo upp i hans bröst. Emellertid: hade blott en ringa förbättring i de älskandes sätt emot hvarandra inträdt och samma plågsamma tvång hämmade nöjet af derassammanyaro,