Aftonbladet – 28 september 1861, sida 3

hvartill dock mera penningar än tid var at nöden. Vagnen och hästarne, som han varit nog däraktig att köpa, tog Du Genre om hand och skulle sälja dem då något godt tillfälle erbjöd sig. För det andra fanus en pligt, som ej finge urakflåtas — att nemlioen besöka och taga afsked utaf de få vänner, som han så länge hade försummat. Mr Perrin, mr Pertuis och mr Boniface emottogo den unge romaren lika hjertligt som om han sednast besökt dem den föregående dagen. Kanske förmodade mr Bo: niface med en tankspridd mans hela godtrögenhet, att det verkligen så hade förhållit sig. Arbetsamma menniskor i stora stä der — vare sig att deras arbete är tankens eller händernas: — äro vanligtvis fallna för att glömma tidens flygt; äfven de få, som äro undantag från denna regel, låtsas göra det för att undvika onödiga förklaringar. Då de hörde att han ämnade fara till Turin — Paolo alböll sig noga från att yttra ett enda ord srörande sina planer på Krim — togo såväl mr Perrin som mr Pertuis för afejordt; ntt-bhan ämnade stannarder, och yttrade sitt stora gillande af hans val. Sardinien, sade mr Perrin, blef alltmera medelpunkten för den politiska rörelsen i Italien, och det vore att önska detala spridda krafter på halfön skulle draga sig tillsammans till demnw plats. Mr Pertuis ansåg den sisia djerfva rörelsen af Piemont i tälttåget på Krim som ett chef docuvre af stalsmannaskicklighet och såsom en sak, hvilken troligen skulle hafva oberäkneliga: följder. Paolos hjerta svällde af fröjd, då han lyssnade till de gynnsamma omdömen af dessa talangfulla män rörande ett land, som han var på väg alt antaga som sitt eget, och för hvars statskönst ban nu gick att våga sitt lif. Hans besök vid Quai Montebello spara