lands beväring. Det var en der boende restauralör, som hade hissat den trefärgade fanan, men naturligtvis utan alla revolutionära afsigter. I grannskapet ligger Sångabrunn, en minei ralkälla, som i äldre tider haft stort anseende ; för sin undergörande kraft. Under katol-: ska tiden besöktes den flitigt af pilgrimer, hiilkas sånger berättas hafva gilvit socknen des: nuvarande namn, Sånga. I den mycket åldriga sockenkyrkan förvarades sedan län e en mängd kryckor, der qvarlemnade. af botade sjuklingar. Men på erkebiskop: Laurentius Pet. Guthi befallning blefvo 16421 tre mansbördor dylika otyger uppbrända. Då ansågs kallt vatten, begagnadt till läkemedel, såsom vidskepligt och mäkta farligt: för sanna kristna. i Närmare Sollefteå passeras en, af dessa. väbyggda bondgårdar, hvar å Ängern:anland är så rikt. För några år sedan hade? ett bröllop firats der, hvars beskaffenhet gifver en föreställning både om de rika all-4 mogeslägternas talrikhet och den vid dylika tillfällen rådande gästfriheten. Mellan 2 och; 300 personer bevistade bröllopet, och för! nattfrämmande voro 90 sängar bäddade. Allt var dervid rundligt tiltaget: bide läcker mat och fina vinsorter serverades i öfverflöd. — SEtt sådant bröllop kostar väl bortåt tusen bankoX, sporde jag en bonde bland passagerarne. Det stannar långt ifrån. dervid, bland de grofrika, svarade gubben, tvärsäkert. Längre än till Sollefteå gå icke ångfarlygen; ty derofvanför börja de strida forsarne. Vill man vidare färdas elfven uppför, så måste det ske på roddbåtar, som dragas genom forsarne. Mellan dessa är elfven vanligen lugnare, och kallas då Sel, hvaraf t. ex. Långsele, Resele, Åsele, S:amsele m. fl. fått namn. Mellan Sollefteå och Hernösand är afståndet, sjövägen, tolf mil. Påj hela denna sträcka ligger, stundom temligen nära intill hvarandra, ett stort antal vanligen särdeles välbyggda kyrkor, åtskilliga af hög ålder. De äro nästan alltid uppförda på en betydlig höjd och synas vidt omkring. Angbåtsturerna mellan de begge nyssnämnda punkter, kunde tillryggaläggas på vida kortare tid, än fallet är om ej fartygen lade till på så många ställen. För trafiken är detta dock af vigt, och för lustresande ett ökadt behag. Ångbåten ankom i god tid på eftermiddagen till lastbryggan vd Sollefteåi grannskapet af dervarande jernbruk, som, före:adt med Graningeverken, numera eges af ett stort bolag. Bruket har vacker belägenhet vid Öfvergårdsån, emellan två höga Sniport. Trakten är bördig, väl odlad och bebygd. I grannskapetaf denistorstluppförda kyrkan ha flera handlande och handtverkare slagit sig ner, och der råder ganska stor liffighet. Ett litet stycke väg från ångbåtsbryggan ligger gästgifvargården, der resande bo och förplägas både väl och till billigt pris hos den särdeles tjenstaktige handlanden Westin. De lustresandes antal är årligen i betydlig tillväxt. I sommar ha flera sådana besökt Sollefteå: för vidare färd till Jemtland och Norge. Aftven hit upp leta sig engelska turister understundom för att jaga och fånga lax. Gent cmot Sollefteå bruk, på andra sidan af elfven bor f. talmannen Nils Strindlund på Skjedom. Vi — mitt sällskap på resan var professor Arrhenius — erhöllo en liten båt af en handlande och läto ro oss öfver till Skjedom, der vi hjertligen välkomnades af den gamle riksdagsmannen i bondeständet, som ännu, trots sin höga ålder, är kry som ett vinterny. Han har numera öfverlåtit sin vackra egendom till sonen och för alltid tagit sin hand från politiken. Atnjutande stort förtroende i sin ort, deltager han ännu med lif och intresse i länets kommunala angelägenheter, och skyr icke att fortfarande göra långa, ofta mödosamma resor för sin orts och länets bästa. Vi tillbrivgade hos honom en särdeles angenäm afton. Först af oss fick han underrättelsen om justitie ombudsmannen Westers bortgång. Den gick honom djupt till hjertat. CAltså en tillgifven vän mindre, sade han suckande. Men så är det när man blir för gammal. Man öfverlefver då alla sina bästa vänner. På en betydlig höjd nära intill Sollefteå kyrka ligger den ståtliga prestgården utomordentligt vackert. Dess egoområde sträcker sig från elfven räknadt omkring 1Y, mil uppåt landet. Vanligen bildas hvarje gårds område af en höjdsträckning — en nipa — mellan tvenne dalgångar; afståndet mellan dessa bestämmer åter gårdområdets större eller mindre bredd. Det är påtagligt, att då dessa gårdar först blefvo anlagd, ut jordes de naturliga gränsskilnaderna gårdarna emellan af vattendrag, hvilka sedermera småningom afsinat och nu bi!da de bördiga ådalarne, som äro egendomliga för trakterna omkring ÅAngermanelfven. Emedan tiden det medgaf utsträckte vi vår resa i riktning mot Jonsele, följand2 den östra elferenens lopp så långt upp som vägen temligen beqvämt kunde befaras med parvagn. Mellan Sollefteå och Eds gästgifvargård måste man vid Skärsta öfverfara eliven på en i hög eoerad obeqväm., till och med lits