Aftonbladet – 26 september 1861, sida 3

promenader i Paris. Klockan var åtta på aftonen, då en kabriolett förde dem till Paolos port vid Chausste dAntin — detta var enda gången de åkt, tvungna som de voro att hemta Salvators kappsäck från det hotel af fjerde ordningen, der han hade tagit in vid sin ankomst. Ej underligt då att de voro färdiga att digna ned af tröt het, efter att i nära nio timmar hafva varit på stående fot. TJIUGUANDRA KAPITLET. Tedium Vita. Väl kunde rödvästade Victor och hans kollega med piskan klaga öfver tidens förfall och med glaset i hand på sin quasi — eleganta vinkällare öfverlemna sig åt sorgliga aningar och spådomar huru allt detta skulle sluta. Allt sedan ankomsten af lilla saute ruisseau, som de kallade Salvator, hade deras dagar förflutit utan glädje och utan vinst. Icke mer några billets doux att bära fram, inga hemlighetsfulla gäster att insläppa — inga champagnelådor och Strasburger-pastejer reqvirerade, inga parties fines arrangerade, och naturligtvis uteblefvo alla små dusörer, som hade varit en följd af alla dessa item. Det lilla trefliga ungkarlshemmet, som de hade tjenat med så mycket nit, ack! det hade blifvit förvandladt till en öken. Hvad annat namn kunde man gilva ett hus, hvars herre gick ut klockan sju på morgonen, kom igen i skymningen och gick till hvila klockan tio på qvällen! Sådant var verkligen det lefnadssätt som Paolo, underledning at sin vän och gäst, hade antagit. De gimgo tidigt ut, använde största delen af dagen med att besöka målningsgallerier och andra märkligare platser; — då de tröttnade att gå, hoppade de upp