Aftonbladet – 23 september 1861, sida 3

vand af dem åt drottning Victoria. Här är n åt er, madame, och här en åt er, och det han räckte en kiselsten åt dem hvardera hviskade han sakta: CAkta er, ni är i stt dårhust, och ilade åter bort. Denne är en af mina beklagligaste pajenter, sade doktorn suckande; en rikt begåfvad, ung man, ende sonen, talangfull, vik, ömma föräldrars stolthet och glädje, och det är knappt något hopp om hans till-frisknande, ty hans sjukdom är ärftlig. Han lefver i den der lilla byggningen till höger och mr Thornton i den med de gröna jalusierna och den lilla inhägnade trädgården. Han går sällan ut i parken — han föredrar ensamheten. Jag skall gå in fö stf, sade doktorn då de stodo vid porten till Thorntorns lilla bostad, Coch finner jag ögonblieket gynnsamt, skall jag skicka en tjenare. att föra er till en god plats för att se honom, och sjelf kommer jag att hemta miss jones, sedan jag beredt patienten på hennes besök. De båda engelskorna blefvo innan kort da af en tjenare till ett rum i första vågen; sedan han hade dragit en musslinsurdin för ett fönster som låg åt trädgårn lemnade han dem. Thornton satt på en bänk bredviden djup grop som han hade gräft i jorden. En spade rv en skofvel lågo vid hans fötter. Ett ck af outsäglig sorgsenhet hvilade öfns ädla drag der han satt drömmande e hakan emot sin högra hand, medan han blickade, ned i gropen. Det var ingenting i hans ytire som vittnade om orelan i hans själ; tvärtom var allt, — skägg eh hår, numera snöhvita, den löet åtsittande morgonrocken, linnet — allt var putsadt och snyggt. Ni ser hvad jag gör, eade han till svar fö