Aftonbladet – 19 september 1861, sida 2

dent registrars), som efter en ny genomförd rr revision: öfverlemnade handlingarne åt ge-jt: neralregistratorn, som ordnar dem och vidtager åtgärder för offentliggörandet. Enir tidrymd ar 18 månader fordras vanligen för att få hela verket fullständigt; men parlamentet bar emellertid redan erhållit rapport öfver de: -vigtigaste allmännaste resultaterna af den folkräkning, som egde rum den 8 April 1861. 3 Man afvaktade denna gång med ett lifli-j? gare intresse än vanligt dessa resultater. Det är allmänt bekant, att den hastiga tillökning i folkmängden, som egt rum öfver nästan hela . Europa från 1815 till 1850, märkbart aftagit under det sednaste decenniet. Utom de allmänna orsakerna till denna företeelse :ha särskilda tillkommit för England såsom den betydliga utflyttningen till Kalifornien, krigen på Krim ochi Ostindien m. m. Engelska allmänheten afraktade derföre nu icke utan en viss oro det officiella svaret på den frågan, hvilket inflytande berörde orsaker utöfvat uppå befolkningens förut så jemnt fortgående tillväxt. Svaret är mera tillfredsställande än man vågat hoppas. Den totala tillökningen, som uppgår. till. 5, procent, är vida större än den vår under den nästföregående perioden (1841—1851) då den ej uppgick till mer än till 3,2. Och likväl har emigrationen, som då: ej var mer än 1,692,000 personer, nu uppgått till 2,249,350. I trots härafhar folknummern ökats med 1,519.000, hvilket ådagalägger, att antalet af födda betydligt öfverstigit de döda; ett öfverskott, som inom 10 uppgått till 3 och en half millio-j: ner. Detta gör öfverhufvud en naturlig årlig tillökning af 350,000 eller 1 och en femtedels procent; en tillväxt, som öfverstiger förhållandet i alla större städer på kontinenten: Med verklig tillfredsställelse finner man detta förbättrade förhållande isynnerhet ha egt rum inom det arma Irland, hvars folkmängd under perioden 1841—1851 minskades med ej mindre än 1,559,400 menniskor, utgörande en femtedel af landets hela folkmängd, och hvilken dels utvandrat, dels förgåtts af hunger. Afven under perioden 1851—1861 har 1.231,000 utflyttat från Irland. Om nu detta oaktadt folkmängden ej minskats med mer än -788,000, så har skilnaden 443,000 måst fyllas derigenom att de föddas antal öfverskridit de dödas; ett för Irland ovanligt förhållande. Härtill kommer, att utflyttningen, som under den föregående perioden föranleddes af den I förfärligaste hungersnöd, nu deremot varit en följd af den guldtörst, som lockat äfventyrare .till Kalifornien och Australien. Gäckade förhoppningar i detta afseende ha ock: haft till följd, att emigrationen under de-sednaste fem åren betydligt aftagit. Dessa siffror, huru summariska de än äro, visa dock i alla fall att, om ock Irlands inre ställning ännu lemnar mycket öfrigt att önska, den likväl undergått en betydlig förbättring på de sednaste 12 åren. De hittills utkomna speciellare redogörelserna omfatta endast det egentliga England jemte Wales. Man finner: deraf, att. den absoluta tillväxten alltifrån århundradets början varit i jemnt stigande, hvaremot den proporlionella tillökningen något minskats — en naturlig följd deraf att, I samma mån folknummern i ett redan starkt befolkadt land alltmer och mer sammaipackas, tillfällen till ny tillväxt måste bli mindre. Vi vilja nu öfvergå till tvenne ganska vigtiga förhållanden: folkmängdens fördelning efter kön samt proportionen mellan bostäders och innevånares antal. Det svagare könet, som redan för 10 år sedan befann sig i en ganska stark majoritet, har under den sista perioden sett denna numeriska öfverlägsenhet tilltaga i en ganska stor skala. Det har under dessa 10 år fått en tillökning af 1,156,489 personer, under det den manliga delen af befolkningen ej ökats med mer än 977.627. Förhållandet mellan män och qvinnor är numera som 100 : 106. Utflyttningarne, som företrädesvis är männernas sak, torde väl härtill egentligen hafva bidragit. Skulle detta förhållande ytterligare tilltaga, så kunna verkligen Englands matronor få skäl till sin så ofta Ede og klagan rörande de ökade svärigheterna att, å hvad deras döttrar angår, få efterfrågan att någorlunda motsvara tillgången. Förhållandet emellan bostädernas och innevånarnes antal företer någonting för England egendomli t. 1851 beboddes i det egentliga England hvarje hus af 5,5 personer, 1861 af endast 5,3. Allt ger anledning att tro detta lyckliga förhållande komma att fortfara, emedan, oberäknadt den starka tillökningen i antalet af bebodda hus, man finner 182,325 hus obebodda samt 27580 under byggnad. Man bygger numera i England inga af dessa kasernlika hus med: 150 fönsters facad, för hvilka den officiella arkitekturen il vissa stora hufvudstäder på kontinenten tyckes ha en sådan förkärlek. Det redan så ringa medeltalet af 5,5 innevånare på hvarje bus i England har nu ytterligare under dessa I. 10 åren gått ned. Detia är ett ytterligare: bevis på att den allmänna välmågan och med densamma möjligheten för en familj att-ensam bebo ett hus nu utsträckt sig till hushåll, hvilka hittills ej kunnat tillåta sig en sådan bedvamlighet, så högt värderad af engelsmän. Flera andra af här förekommande siffror ådagalägga samma förhållande. Oaktadt de svåra krig och de ekonomiska kriser, som England sednast undergått, föfl val -