Aftonbladet – 19 september 1861, sida 2

lockar föllo som en flod af guld öfver hans axlar och ansigte, och medan han förkla: rade henne sitt bryderi, lindade han sme: kande de mjuka bueklorna kring fingrarna på sin venstra hand, deh enda som han ha de fri — den högra omslöt i en blygsam omfamning hans hustrus lif. Jag hoppas att ni vill låta oss få hörs litet. musik, miss Holywell4, sade miss Clara under denna lilla ägxtenskapliga scen, jag är säker på att ni spelar och sjunger väl. Jag borde åtminstone göra det, då ja besinnar den tid, som jag har förslösat me att spela och sjunga. Förslösat!? upprepade miss Clara; ni använder ett mycket strängt ord på hvad som för mig synes vara en af denna verldens skönaste och mest förädlande konster. Jag är alldeles af samma mening som ni4, sade Lavinia, rörande musikens höga värde, men jag kan ej undgå att sörja öfver att ha gjort den till mitt lifs hufvudeakliga sysselsättning. Det är så mycket annat man borde lära; dessutom är musiken för amatörer. vänligen en frestelse till fåfänga och begär att vilja lysa. SKanske ibland, men icke behöfver det alltid vara händelsen, sade miss Clara mildt; och-inom en familjkrets kan den vara en rik källa till lycka, så. väl som till. nöje. Georg tycker mycket. om musik och så snart han He missnöjd — jag menar icke öfver RA i hemmet, Gud vare lof! — vi hafva den stora välsignelsen att alla vara af samma tanke här i huset — men då någon orättvisa eller bedröflig tilldragelse, sådan som den som : uppretade: honom före midådagen, bringar hans själ ur jemnvigt, såsom han uttrycker sig — lugnas han alltid åter af musik och —X4 En uppmaning att hennes närvaro behöf