Aftonbladet – 18 september 1861, sida 2

Kejsaren har gifvit oss en ny Lieulenan de VEmpereur i generalen grefve Lamberts person och en ny militärguvernör, general Gerztentzweig, båda två män kända för bumanitet, redbarhet och duglighet. Derjemte är grefve Lambert katolik och Gerztentzweig protestant! — också omständigheter, hvilka i icke ringa grad tala till de båda herrarnes fördel. Men oaktadt alla de goda egenskaper man tilldelar dem, upphör publiken icke att fortfarande visa ett starkt missnöje: mot regeringen fiendtliga plakater uppspikas på husknutar: e, ännu djupare sorgdrägt anlägges och sorgmessor hållas till och med med ännu mera ostentation än förr. Man firar alla möjliga minnesfester, såsom då man nyligen firade årsdagen af Lithauens och Polens förening. Man bar då de polska nationalfärgerna och staden var illuminerad. Man utdelar skrifna papperslappar med uttryckligt förbud för hvar och en polack att på något sält förströ sig, besöka teatrar, promenader 0. s. v. Grefve Lambert tyckes vilja behandla alla dessa demonstrationer med godhet och öfverseende. Få se: huru han lyckas — det är just hufvudknuten! Olyckligtvis tror jag äfven att han hit kommit för sent! Just nu i dessa dagar fruktar man någon ny demonstration med anledning jaf vissa åminnelsedagar som inträffa i den här vefvan. Ni får ej undra på oss, polackar. om vi blifvit misstänksamma emot ryssarne. Ni känner ej deras sätt att gå tillväga. Som jag för i dag icke längre gitter tala om den sorgliga ställningen härstädes, skall jag i stället meddela er en tilldragelse, som gifver oss en viss rättighet att betvifla det ryssarne mena ärligt med oss. Om ni icke har hört buru det tillgick då drottningen of Mingrelien förlorade sitt rike, så skall jag nu låa er få veta det. Drottningen, som sedan några år var enka, inbjöds, jemte sin då trettoneller fjortonårige son, till Moskwa, för att öfvervara kejsar Alexander II:s kröning. Hon mottogs utmärkt vänligt af hofvet, gjordes till dame de portrait och blef dekorerad med ett ryskt kommendörsband, hvarjemte hennes son utnämndes till adjutant hos kejsaren; men då drottningen skulle återresa till sitt rike, blef passet aldrig i ordning, och ännu är det ej färdigt. Ryska trupper förvalta emellertid Mingrelien för hennes, eller hennes sons räkning, och den numera i Petersburg allt annat än uppmärksamt bemötta ex-drottningen har, utledsen på sin obehagliga qvasi-fångenskap i Rysslands huf. vudstad, omsider lyckats få ett pass — till Europa. I Mingrelien får hon icke sätta sin fot! Sådan är den ryska ?politiken?! Y—o.