Aftonbladet – 18 september 1861, sida 2

Sedan man begifvit sig till biblioteket, som var det rum der fåmiljen i allmänhet vistades, togo fruntimmerna plats kring ett rundt bord och började genast arbeta på flanelltröjorna som skulle skickas till Krim, hvaraf tre stora packor redan lågo tillklippta på tre stolar. Mr Aveling tog upp en tidskrift och läste emellanåt en och annan strof derur. Efter en stund lade han från sig boken och började gå af och an i rummet med tankfull min. Då och då, när han gick förbi bordet der de tre fruntimmerna suto, stannade han och såg på sin hustru och svägerska med obeskriflig välvilja eller spelade han dem små. barnsligt oskyldiga spratt, som till exempel att stjäla finger borgen af. den ena er gömma saxen för den andra, under det han hela tiden med största allvar föregaf sig ej veta det allra minsta om hvart de försvunna sakerna tagit vägen, men förrådde sig till slut genom ett förnöjdt leende. Det var naturligtvis ingen brist på: Ah, fy, Georg!4 — har ni någonsin sett en sådan krångelmakare, miss Holywell?4 ja, inte ens på handgripliga strider för atttaga igen fingerborg och sax, från hvilka strider både segrare och besegrade gingo lika förnöjda. — Slutligen blef Skrångelmakaren lugn, satte sig ned vid ett litet bord på ena sidan om spiseln och började skrifva. Raspandet af pennan emot papperet, Jjudet af tråden vid de tre sömmerskornpas arbete och knäppningen af pendylen öfver spiseln var det enda som atbröt tystnaden i rummet. , Allt är så stillat, sade mr Aveling efter en stund. Jag ville sönska att smålog larne ville qvittra; det skulle hjelpa mig att få en bild.