Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

HSLUUREULVI (0 1 BeDL Mrs Beecher Stowe om striden i Amerika, I det bref, som vi i gårdagens blad omnämnde, framställer den berömda förfuttarinnan i ett kraftfullt ochj varmt språk den stora stridens föremål, hvilket hon, i likhet med alla dem som ej förblindats af sjelfviska intressen, vill ytterst finna i slaffrågan. Hon ådagalägger på ett öfvertygande sätt, att under det man å ena sidan städse velat begagna unionen för sina egna ändamål och, då detta ej längre lyekats, söker bryta sönder statsförbundet, vill man å andra sidan endast fullt tillämpa den redan 1776 proklamerade stora politiska regeln om en till alla landets barn utsträckt frihet. Förgäfves bemödar sig Times om atti en slingrande artikel med advokatoriska volter förtaga intrycket af ifrågavarande bref, samt bevisa, att slaffrågan är för kriget nästan helt och hållet främmande, och att här entast kommerciella intressen varit å bane. Huru stor roll dessa intressen än i våra dasar må spela, ligger det dock så väl i den nya verlden som i den gamla någonting på djupet i folkmedvetandet af mera andlig art, som vid stora politiska kriser gör sig gällande och bestämmer utgången. Vimeddela här brefvet till lord Shaf esbury i dess helhet: eMylord! Äran af er personliga bekantskap, erinringen af ert hela lif, egnadt åt kristliga och filantropiska arbeten, och särskildt den del ni tagit i adressen från Englands qvinnor till Amerikas öfver slafveriet och som först genom mig meddelades vårt land, ha förmått mig att vända mig till er såsom den värdigaste representanten af den del bland Englands kristliga allmänhet, at hvilken vi mest räkna på ett moraliskt understöd under vår långa och förtviflade kamp emot slafveriet. Det kan ej fördöljas, att ett bland de olycksaliga resultaterna af vår amerikanska kris har varit ett försvagande af nationens tro på England och en känsla af ömtålighet och stickenhet i våra förhållanden till detta land. Funnes detta endast i statsmännens sinnen, så vore sådant ej så mycket att beklaga; men det bedröfvar mig att nödgas säga, att det förefitnes ännu djupare inom den kristliga och filantropiska klass, hvilken hittills utgjort det närmaste föreningsbandet emellan de båda länderna. Inom denna klass ega känslorna karakteren af försmådd vänskap och sviket förtroende, så att man var föga beredd på att längre fullfölja sin rollaf fredsstiftare. Detkan ej fördöljas.! att denna klass anser sig plötsligt ötvergifven i sjelfva slagtningens timma af de bröders moraliska styrka, på hvilka de litat lika tryggt som på sig sjelfva, så att blotta möjligheten at ett affall aldrig ingått i dess mest aflägsna beräkningar. Det är äfvenledes högst olyckligt, att denna saknad af moraliskt understöd just inträffar i ett ögonblick, då Englands pekuniära intressen synas hotade af vår politik, och sålunda lätteligen en föreställning kan bilda sig, att de financiella intressena fått öfverhanden öfver den moraliska principen. Det är ej företrädesvis af engelska styrelsens sätt att härvid gå till väga som berörde klass bland oss känner sig sårad. Härmed anser den sig icke i främsta rummet ha att skaffa. Styrelseåtgärder äro, som ni mylord väl af erfarenhet känner, det yttersta attrycket af den kultur och uppfostran, som nationalmedvetandet erhåller från det energiska arbetet af de män, hvilkas lefnadsbana ledes af höga moraliska och kristliga syften. Det är den måkt, som bakom styrelsen ligger uti Englands kristliga folks sinnen och opinioner, som utgör föremålet för vår egentliga oro. Att kunna tro, att hela dennaj: klass inom England, för hvilken traditionerna om Clarkson och Wilberforce ännu äro i friskt minne, en klass som i andra afseenden står på en sådan moralisk höjd, som är så frikostig i sina bidrag till den xnstliga civilisationens utbredande, skulle på en gång ha blifvit i en stor lifsfråga, som rör hela mensklighetens sak, förblindad al! let egna intresset — sådant är omöjligt. m dylik förmodan skulle alltför mycket närma sig en total bankrutt af tro på menniskodygd. Det återstår oss derföre endast förklaringsgrund. Vår sak måtte ha blifvit missförstådd. Våra vänner i England) ha genom falska framställningar och falska j utgångspunkter blifvit missledda i afseende l: på den verkliga betydelsen af den sublima : rörelse, som den amerikanska nationen nu börjat. Tillåt mig derföre, mylord, att få genom er för våra vänner i England förklara hvad vi, Amerikas kristna män och qvin-. nor, förstå med detta krig. Vi betrakta denna kamp såsom det direkta resultatet af den samvetsömma agitation, som under loppet af ett århundrade drifvits genom de förenade krafterna afl. Engländs och Amerikas antislavery-parti. . Vi betrakta den såsom det stora afgörandel. uppslaget i slaffrågan inom den civiliserade l1 verlden. De orsaker, som föranledt dettaj! krig, började att verka i samma stund som ; i Clarkson beslöt uppgifva alla jordiska utsigter och egna sitt lif åt att upplysa verldens samvete rörande slafhandeln. Då satsnäsighet. Föga talades under den korta? färden. Den viotioa stund com närmade In