Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Jag är mycket glad åt att hafva träffat er; nu tycker jag att vi nästan äro gamla bekanta, så att jag kan få det nöjet att presentera er för mrs Ennerly. Vet hon att ni har sorg? Det kan jag verkligen icke säga, svarade Lavinia något förvånad öfver denna fråga; jag har icke sjelf meddelat mig med mrs Ennerly; ett fruntimmer, som varit mycket god emot mig, har anordnat hela saken. Kan det väcka något obehag att jag är svartklädd?4 Jag hoppas att det icke skall göra det; jag är säker på att något sådant ej kan vara möjligt; första intrycket blir kanske ej angenämt, men en enda blick i ert ansigte skall nog ställa saken till rätta. Min tant är ett förträffligt fruntimmer, men något för mycket partisk för hvad som är gladt och lysande.t I detta fall torde mina förhoppningar ej vara särdeles storaX, tänkte Lavinia, men hon behöll denna tanke för sig sjelf. Detta samtal, som hade börjat vid jernvägsstationen i Moreton, slutade på en Ööppen plats, der man kunde få välja sig en vagn bland flera större och mindre, som funnos att hyra. Enligt sin följeslagerskas önskan steg hon upp tillika med henne ien vagn. Mrs Ennerlys brorsdotter var synbarligen lika väl bekant här som i Wäreham: ingen af jernvägens tjenstemän gick henne förbi utan att lyfta på mössan, äfven omnibusoch hyrkuskarne visade henne en aktningsfull uppmärksamhet och erbjödo henne — tvärtemot hvad man väntade af dem — sina tjenster utan något af sin vanliga 4) Se A. B. nr 150—154. 155, 157—159, 162, 163—184, 186, 187, 194—200, 202—208 och