Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

Nej, minsann tror jag ej att det är en verklig provinsros!4 Lavinias andel af välkomsthelsningen var endast en stel nigning och en knapphändig fråga om resan varit god. CHur mår min tant?X frågade miss Clara, i det hon gick fram åt en af de dörrar som ledde till våningen. En stor rapphönshund rusade fram och hade så när slagit omkull Lavinia, som ej kunde afhålla sig ifrån att skrika till helt litet, mera af öfverraskning än af rädsla. Ned med dig, Turk!4 ropade miss Clara i det hon grep hunden, som nu var i en paroxysm att ursinnigt skälla på den främmande. Stilla, säger jag dig, Turk!4 och hon sökte lugna honom både med hotelser och smekningar. Skall jag gå efter litet hjorthorns-spiritus eller luktsalt åt miss Holywell?4 frågade miss Schmaltz med sarkastisk röst. Lavinia kände det afsigtligt sårande i hennes yttrande, men svarade i en blidkande ton: Ack nej, jag tackar er; det var mycket dåraktigt af mig att bli skrämd; jag är i allmänhet inte rädåför hundar. i Denna lilla tilidragelse hade hindrat miss Clara från att ännu erhålla något svar på sin fråga om tanten. Då de alla voro inkomna i salongen förnyade hon den derföre. Mrs Ennerly mådde mycket väl, hoppades miss Schmaltz, och befunne sig för närvarande i Exeter. I Exeter!4 ropade miss Clara 4Jaha, i Exeter, som jag haft äran säga er. Mrs Ennerly fick bref i går med an hållan att hon genast skulle komma till Exeter i anledning af att hennes vän lady Amelias barnbarn i morgon skall kristnas. Det blef redan längesedan afgjordt, som ni kanske erinrar er, miss Clara, att mrs Ennerly skulle blifva den väntade lillas gudmor och sir Timotheus Livingstone af Holl Park dess gudfar. Af en eller annan orsa kommer döpelseakten att ega rum förr än