Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

tes i gång en ström af verksamheter, som först afskaffade slafveriet och slafhandeln i Hngland, derpå i Amerikas norra fristater, och hvilken allt sedan varit verkande med en för hvarje år ökad styrka på de södra staternas slafinstitutioner, ända tills de blifvit nödsakade att söka förstöra hela vår nationalorgånisation såsom dena enda utväsen att i ro få bibehålla berörde institution. Vi anse detta krig vara ett stort antislafverikrig, icke till formen, utan i sjelfva verset; icke proklameradt, men enligt båda de srigförandes fulla öfvertygelse och afsigt, samt ännu mera enligt den gudomliga försynens oundvikliga allsmäktiga beslut. Den tydliga följden af presidenten Lincoins val var icke något slafhållande terri:orium mera?. Detta erkändes både ar de norra och södra staterna, och hvad än de norra må ha förstått dermed, ansågo de södra det helt säkert såsom lika betydande med slafveriets tillintetgörande. Följaktlisen talade man alltid vid de södra staternas val om Lincolns framgång såsom om apphäfvandet af rättigheten att hålla slafvar. Hvarken alla lugnande tal af försonliga statsmän, eller ens den blifvande regevingens löfte att respektera slafegarnes konstitutionella rättigheter, förqväfde för ett enda ögonblick den öfvertygelsen hos dem, att om detta val gick igenom, domen var rälld öfver deras särskilda institution. Af farhåga för en dylik utgång röstade hvarje sådan stat utan undantag emot honom. Det var första gången i vår nationalhistoria som en dylik söndring förefallit, och det var en bestämd antydan om huru rörelsen uppfattades å ömse sidor. Så snart Lincolns val tillkännagafs, organiserades öppet konspirationen, som redan länge varit i hemlighet påtänkt och endast afvaktade detta ögonblick, för att utveckla SIG. Slafveripartiet, som fann att det ej längre kunde begagna unionen för sina ändamål, beslöt tillintetgöra densamma. Det bildade sin konfederation, och vicepresidenten Stephens förklarade för verlden i djerfva, otvetydiga ordalag, att deras regering var den första i verldshistorien, som grundade sig på rättigheten att förslafva de svagare racerna. Han proklamerade detta med hädisk tillämpning af ord, som fordom yttrades om de förtrycktes store befriare: Denna stenen, som bygningsmännen bortkastade, är vorden en hörnsten för oss?. Den konfederation, som sålunda började med att inför kristendomen proklamera rätigheten och afsigten till röfveri, sattes i verket genom enahanda slags medel. Under den tid, som förflöt mellan Lincolns val och hans installering; plundrade konfederationens tjenstemän Förenta Staternas skattkammare, fästen och arsenaler på egendom till värde af millioner, hvilken de med embetsed svurit att beskydda, och derefter ha de i massa frisagt sig från alla handelshederns förbindelser till fordringsegarne i de norra staterna. När denna konfederation sköt på vår nationalflagg och, trampande den i stoftet, skröt öfver att ha förödmjukat vår unions vanr, då reste sig de fria staterna såsom en man. En så sublim resning at sådana massor i en sådan sak vågar jag påstå att verlden aldrig förut sett. Ändamålet var mera än ett visst antal menniskors befrielse. Det var för det fria samhällets lifsprinciper för evärdeliga tider! man uppträdde. De båda konfederationerna sände sina armåer i fält; den ena stödde sig på den starzares rätt att förslafva den svaga och förfäkade och omkullvoterade minoriteters rättighet att undandraga sig 1egeringars myndignet, när helst det så passade sig för dem. Palfrihet, tryckfrihet och alla den anglosachsiska frihetens stora privilegier förkastades och förnekades praktiskt af detta parti. Å andra sidan stod den amerikanska mionen, stödjande sig å förklaringen, att ula menniskor ha lika rättighet till lif, friret och lyckans uppsökande, låtande regeingen hvila på majoritetens vilja och endast beviljande minoriteten rättighet till sådan ersättning för lidandet, so: kan vinnas genom ordets och pressens frihet samt det moraliska inflytandets allmänna frihet. Orsaken hvarföre detta krig ej proklamerats vara ett krig särskildt för negrernas be rielse var att det stora och omfattande änlamålet sträckte sig utöfver en särskild races oehof och rörde sjelfva tillvaron af fritt samhälle. En djup tänkare och populär öreläsare framstälde tydligt sin åsigt om rågan i en föreläsning, som han höll på len tiden och hvilken bar titeln civilisatioven i vådat, Detta är hvad vi anse fråsan gälla. Det är icke någon osanning, mylord, om vi säga att vår regering är folkets regering; och vårt folk i de norra staterna är ett ugnt och tänkande folk samt ej det ringasta benäget för demonstrerande entusiasm ch lättsinnig slösaktighet. Och likväl förstod enhvar i samhället såväl att detta var wvad frågan gällde, att regeringen bokstafigen blifvit öfversvämmad af soldater och jenningar. Aflandet att erhålla tjenst, som ir så stort i Washington, var ett intet mot egementenas äflande att lyckas bli uppbålade till tjenstgöring — och hvarje regeMEET EEE ATEN RTR ESSEN ASAT NATET