Aftonbladet – 16 september 1861, sida 3

Prebro stads utlåtande i Hjelmarsänkningsfrågan. Stormäktigste allernådigste konung! Frågan om sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning, af DÅ K. M:t år 1853 i nåder afgjord, rar, redan år 1860 af en del strandegares omvud, under benämning af interimsstyrelse för Tjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag. myo blifvit väckt genom underdånig ansökning om nådig tillåtelse att sänkningen verkställa: och då E. K. M:t täckts i nåder förordna om Örebro stads hörande i ämnet, får staden härmed underdånigst afgifva sålunda infordradt yttrande: K. M:t har den 11 April 1853 behagat j nåder förklara, att E. K. M:t, under då varande omständigheter , ansett sig icke böra meddela (örordnande om någon minskning eller rubbning af segeldjupet i Hjelmare kanal, hvilket beslut. när afscdd sänkning antages icke kunna utan ådan rubbning ega rum, innebär nådigt afböjande af sänkningsföretaget. Om den nu gjorda underdåniga ansökningen skall kunna komma under E. K. M:ts nådiga pröfning beror således derpå, huruvida, under den korta tidrymd, som derefter förflutit, omständigheterna förändrats så väsendtligt och i sådan rigtning, att rubbning i omförmälde nådiga beslut må kunna deraf föranledas. Någon undersökning, som fört frågar i något nytt läge, har icke egt rum. Blott eti sammanträde, och det endast för strandegare, är inför E. K. M:ts befallningshafvande i Örebro och Nyköpings län den 31 Maj 1859 hållet. Vid detta sammanträde har, enligt hvad, efter sökandernes medgifvande, protokollet utmärker, intresset för frågan visat sig ganska matt, och mot de uppgifna omständi heter, i hvilka sökanderne velat finna skäl att söka få protokollets vitsord derutinnan förringadt, nemligen mundtlig vederläggning af anförda protestskälen och talrik anteckning för deltagande i företaget, framträda så väl protesterande strandegares försäkran, att hans vederläggning af de för sänkningen anförda skäl lemnats obesvarad, som ock sökandernes medgifvande att de representera icke ens tredjedelen f de strandegare, som antagas draga nytta at kningen. Hvad sökanderne åberopa angående ixtlighetens förmenta aftagande å de lågländta lten, är icke nytt, utan förekommer ordagrannt i-hr majoren J. A. Sundmarks år 1851 afgifna betänkande, och strider dessutom mot strandegares upplysningar att lågländta fälten, under sednare tiden, flera år burit starka än svaga ördar, innevarande år visa en yppig växtliget och i allmänhet icke framte väsentlig förändring i afseende å växtligheten. Sökanderne anse det ock ej vara i nu vidrörda delar, som frågan under den korta tidrymden kommit 1 så väsendtligen olika förhållande, utan i afseende å trafiken, som, derigenom att jernväg mellan Orebro och Arboga blifvit utförd samt anslag beviljade för jernväg mellan Töreboda och Ka(rineholm med sammanbindningsbana mellan Halsberg och Örebro, antages hatva kommit i en för sänkningsföretaget gynsammare ställning — ett äntagande, som grundas å den förutsättningen, att täflan med jernvägstrafiken skulle hafva redan medfört och, 1 den mån jernbanorna i trakten hunne fullbordas, komma att ytterligare medföra minskning i trafiken å sjön Hjelmaren och Hjelmare kanal. Denna förutsättning är dock