Aftonbladet – 14 september 1861, sida 3

Ack! den gamla uslingen?, sade mylady ill omvexling. Grefvinnan hade nu erhållit tillräckliga upplysningar för att fatta något beslut rökande Lavinias framtid. Hennes utsigter våfvo ej tillfälle till många val; nödvändig-. heten att finna någon piats som skulle kunna. försäkra henne om medel till sitt uppehälle och det önskvärda af att finna en sådan lats i landsort.n, der hon vore mindre blottställd för obehagliga möten, var en gifven sak. Mylady lofvade således a. tgenast ka efter en dylik befattning och bad sin skyddsling vara vid godt mod. Grefvinnan hade alltför mycket förstånd och hjerta, och var dessutom alltför intagen af den unga Nlickans stilla värdighet för alt våga göra Lavinia ett tillbud, som hade satt henne i beroende ef grefvinnans frikostighet. Vi skola nog finna något godt hem åt er till slut, der ni skall känna trefnad, ja, kanske lycka, sade lady Willineford. En hög samhällsställning och rikedomar gifva icke visshet om någondera, tro mig derom; hon suckade; — det är den anda hvarmed vi sjelfva antaga vår lott, den må nu vara hög eller ringa, som gör Oss lyckliga eller olyckliga. Afskedet var lika hjertligt som mötet hade varit. Beskydderska och skyddsling kunde lätt hafva blifvit ansedda för mor och dotter, så öm var den förra, så vördnadsfull och förtrolig den sednare. Vänliga och uppmuntrande bref och små presenter började efter denna lyckodag ait komma till den unga enslingen i Camden Town. De känna bäst värdet af sådana små ovärderliga gålvor, hvilka länge varit isaknad af dylika tecken af välvilja och uppmärksamhet. Om också blott en bukett luktvioler, eller en helsning och ett kort,