Aftonbladet – 14 september 1861, sida 3

— Konservatorier i Italien och Paris. I Ttalien, konstskolornas hem, kallar man de bildningsanstalter, som företrädesvis äro bestämda för tonkonstens idkande och befrämjande, konservatorier. De äldsta konservatorier i Italien äro fromma stiftelser, till och med hospitaler, hvilka underhållas af rika privatpersoner; talangfulla elever af begge könen erhålla der bostad, kost, kläder och undervisning, allt fritt; dock tillåtes det äfven pensionärer att taga del i undervisningen. De mest betömda tonkonstnärer, sångare, kompositörer och virtuoser äro utbildade i dessa skolor, men hvilka dock tyvärr på sednare tiden förlorat mycket af sin fordna betydelse. I Neapel funnos ursprungligen tre konservatorier för gossar, i Venedig fyra för flickor. Det äldsta och mest berömda i Neapel var Santa Maria di Loretto, som grundlades är 1537 af en spansk prest, Giovanni di Tappia. Snart blef tilloppet af elever så stort, att en an nan dylik anstalt, S:t Onofrio, måste inrättas, sedermera en tredje, della Pieta, och 1589 en fjerde,. Poveri di Giesu Christo. hvilken dock ej synnerligen länge egde bestånd. Man antog clever hvilkas antal i de särskilda konservatorierna i Neapel uppgick till omkring 400, i åldern mellan 8:de och 20:de året, och de voro vanligen förpligtade att stanna qvari konservatoriet i 8 är; men om de icke visade anlag. uteslötos de. Under de politiska oroligheterna år 1799 blef Loretto förenadt med S:t Onofrio, och af begge dessa tillika med della Pigta bildades år 1813 Real collegio di musica. År 1821 undervisades här gratis 110 infödda och 100 utländska elever af 12 lärare i åtskilliga vetenskaper och musik. Zingarelli var musikdirektör: Mosca (efter honom ÖCrescentini) och den unge Cimarosa ledde sången. — Konservatorierna för flickor i Venedig voro inrättade på enaharda sätt; de kallades: Ospedale della Pieta, Mendicante, Incurabili och Ospedaletto di San Giovanni e Paolo, hvilka slla funnos qvar ännu år 1771. Sacchini var kapellmästare i det sistnämnda. I moraliskt hänseende höllos flickorna mycket strängt. De stannade vanligen qvar ikonservatoriet tills de blefvo gifta. Alla instrumenter spelades i Venedig af flickor och gifta hustrur å de konserter, hvilka såväl der som i Neapel vos af eleverna till förmån för anstalternas sor. Italien har dessa konservatorier att tacka icke allenast för utbildandet af ett stort antal utmärkta sångerskor, utan de kunna äfven med skäl anses såsom den plantskola, genom hvilken god sång blifvit utvecklad och spridd i helv Europa. I de neapolitanska konservatorierna ut bildades Scariatti, Porpora, Vinci, Durante, Leo. Sala, Pergolesi, Jomelli, Traetta, Piccini. Feneroli, Sacchini, Guglielmi, Anfossi, Paisiello, Zingarelli, Cimarosa, Farinelli, Caffarelli, Gizzielli och många andra. I Milano upprättade vicekonung Eugene år 1808 ettnytt konservatorium för 60 elever med 14 professorer; för detta var Ascoli direktör. Josef Napoleon stiftade 1810 i Madrid en dylik anstalt, och samma år fick Prag ett konserva