Aftonbladet – 14 september 1861, sida 2

att blifva lemnad ensam — för att få sofva. Ej derföre att hon hyste det ringaste hopp att kunna somna, men hon hade kommit till den grad af elände, då äfven deltagandet blir plågsamt och då fullkomlig ensamhet är den enda lindring man eftersträfvar. I denna djupa bedröfvelse började hon ranska sin olyckliga ställning från alla sidor och tröttade sina tankar så länge dermed att hon slutligen tyckte liksom en svindel bemäktiga sig hennes sinne. Sjelf nästan skrämd för denna ångest, tog hon sin tillflykt till det ord som alltid ger lugn, lindring och tröst. Hon tog upp Nya Testamentet, som låg på hennes bord — en gåfva af lady Augustas mor — det föll upp af sig sjelf vid dessa orden: Kommer till mig I alle som arbeten och ären betungade och jag vill gifva eder ro. Tager min börda uppå eder och lärer af mig, ty jag är ödmjuk och kärleksfull i mitt bjerta och I skolen finna ro till edra själar; ty mitt ok är ljufligt och min börda är lätt. Hon läste länge och alltmera lugnade sig oron i hennes tankar och en ljuf hvila föll öfver både kropp och själ. Hon hoppades att nu vara i stånd till att somna, lade ifrån sig boken, och då hon gjorde det, föll ett papper ur den ned på golfvet. Hon tog upp den lilla lappen; det var ett kort, på hvars baksida stod skrifvet med blyerts dessa ord: Beder och det skall varda eder gifvet; söker och I skolen finna; klapper och det skall varda eder upplåtet. Citatet var skrifvet med lady Augustas mors bestämda, läsliga handstil. På kortets andra sida stod graveradt i mycket fina bokstäfver: Grefvinnan Willingford.4 Den kärleksfulla uppmaningen, som hon tyckte vara liksom henne gifven till en försäkran af grefvinnan, träffade Lavinia som en röst från himmelen.