Aftonbladet – 14 september 1861, sida 2

I den religiösa frågan. Lektorn vid Göteborgs elementarläroverk hr N. W. Ljungberg höll förliden vinter i Göteborgs vitterhetssamhälle ett föredrag i detta ämne, som nyligen föranledt ett svar af biskop Björck i den af honom utgifna kyrkliga tidskriften. Vi återgifva här efter Handelstidningen en af lektor Ljungberg gjord sammanfattning af detta föredrag: Samma föredrag (som gifvit anledning till vister med H. T.) har äfven väckt oro hos några hrr teologer och ordets tjenare, hvilka vanigen i grund missförstå hela frågan (ignoratio elenchi) och öppet eller tyst antaga, att filosoerna vilja beröfra menniskan både känsla och tro samt sätta idel tanke (förstånd, vetande) i deras ställe (för bättre effekt heter det stundom . 0. m., att man vill sätta menniskan eller rentaf sitt eget individuella jag i stället för Gud!) Någonting så oförnuftigt kan dock aldrig påyrkas af någon verklig förnuftets kämpe. Ingen kan bättre än den äkta filosofen veta, att menniskan aldrig kan blifva Gud eller i likhet med honom hafva all sanning (allt väsende) oinskränkt närvarande i och för sin ande under vetandets fullkomligt klara form, m. a. o. blifva allvetande (absolut förnuft). Men just derföre, att han detta vet (enligt principium identitatis indicernibilium) och tillika, att hon icke kan verkligen halva någon förnimmelse af Gud eller vara förnuftig (ty dessa begge uttryck betyda ett och detsamma) utan att i denna förnimmelse verkligen på något sätt förnimma all sanning (eftersom Gud just är ingenting mindre än all sanning), så vet filosofien ock, att all den sanning, som icke uppgår i det lilla, hvilket af den sinnligt förnuftiga menniskan i ett gifvet tidsmoment kan förnimmas med full klarhet (eller under vetandets, tankens, förståndets, begreppets form), den måste då i stället förnimmas af henne mer eller mindre oredigt och dunkelt, alltså (för så vidt som dunkelheten, hvars grader äro empiriskt oändliga, icke går ned ända till det omärkbara) under sådena lägre former, som känslans och aningens, föreställningens och trons. Och dessa komplementer till vårt vetande, så nödvändiga, att menniskan dem förutan icke kan vara förnuftig eller hafva lefvande Gud, dem skulle samme man vilja bortdöma, som dock inser hvarje, äfven den lägsta, yttring af förnufet vara för menniskan af högre värde än alla mpiriska vetenskaper tillsammantagna ?! Nej! an vill endast bortdöma oförnuftig, d. ä. ogudlig om MV rss sme sven RS RAR