Aftonbladet – 13 september 1861, sida 3

Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna Med blicken mörk; med handemwpå sin panin: Besåg han stum den gråa: krigarns! skick? Du var dock medX, så tälte lan omsider På Eappos slätt, vid Kauhöjokis strider, Ärdet den ön, du för vår seger fick? Herr general, så svarte veteranen, SE här är det gevär, ni sjelf mig. gat. Änn: är pipan utan fel, och hanen Gerreld somofordomdags; det är nog at. Att jag är dåligt Klädd lär ingen klandra, Manär)ej sämre; då man är som andra, Och drägten sr ej mannen; vill jag tro. Skodd eller, oskodd gör till: saken ringa, Sörj ni blott för, att vi få stå, ej springa, Så hjelpet nog sig foten utan skott Och Döbeln talte icke mer, men; höjde Af aktning hatten vid den gamles ord: Så red han hän till Brake s trupp; der dröjde På nytt han nu, rhan såg, trumslagar Nords Det var en. gubbe, känd sen åttiatta ; Nu var ban stel:i armen, utan. måtta Och kunde föga mer en hvirfvel slå, Men fast han sällan släpptes till paraden, Stod hany der blöd det gällde, mediraden: Till honom taltergeneralen så: Kamrat, får du dåaldrig nog af slagen, Finns ingen yngre här till bands äns du? Här har du stått och styfnat-hela dagen, Hur vill du röra dina pinner nu? Den tappre hörde halft förtrytsam orden: Herr general, väl är jag gammal vorden, Och att som pojkar drilla blir mig svårt; Me att ha kraft i armen, det är summan. Skrik ni som Armfelt: marsch; framåt, rör trumman ! Och Nord slår trögt sin hvirfvel, men. slår hårdt. Och Lappos hjelte log och räckte handen Åt inannen:frånsden tappre! Armfelts dar. Så red han hän och kom till ån, till stranden, Der Gyllenbögels frikår uppställd var. Der stod en yngling nysstrån plogen tagen; Genralen såg de bleka anletsdragen,