Aftonbladet – 13 september 1861, sida 3

Norstedtska målet. Al komplettera här redogörelsen för gårdagens sSrhörs Stadsfiskalen Kock uppgaf, vid afgifvandet af in vittnesberättelse, att han ville draga sig till ninnes, att då Lindqvist inne å kontoret yttrat det här har jag haft redan i söndags, han viserligen framställt fråga till Lindqvist huru: saerna vid sådant: förhållande kunnat på tisdaren anträffas hos Norstedt, men -det undvikande var som Lindqvist då afgaf kunde stadsfiskaen nu icke påminna sig. . F. handlanden Wessman omnämnde i sin vittresberättelse att, då Lindqvist fällt ofvannämde utlåtande till stadsfiskalen, han icke allenast wwviskat, utan dervid lutat sig mot stadsfiskalen. stadsfiskalen hade derpå yttrat något till Lindjvist, men hvad som sagts kunde Wessman icke Iraga sig till: minnes. . Konstapeln Åhlfeldt, hvilken till alla delar instämt uti Kocks och Wessmans vittnesmål, tillade, på af Wirström framställd fråga, att han len 26 eller 27 ewstlidne Augusti å gatan utanör källaren Malmens, vid Myntgatan kommit itt samspråka med Wirström -om stölden hos iru Steuch, dervid Wirström förevisat ett uti ett tidningsbladförvaradt armband, som synbarligen icke var af guld, äfvensom: slätt och icke försedt med perlor, hvilket han uppgifvit sig hafva för efterspaningars verkställande samma lag lånt från handlanden Bergenholtz pantlånekontor. Bokhållaren Edlund anställd å förenämnde pantlånekontor, intygade att Wirström uttagit ett slätt förgyldt silfverarmband som derstädes några dagar förut blifvit belånadt, och af Wirström misstänkt vara ett af de nipper, som dagen förut tillgripits från fru Steuch. Drängen Lindberg och: dennes hustru, åberopade af Lindqvist och Wirström, berättade sammanstämmande att de, hvilka bo å Djurgården, haft besök af Norstedt som kommit åkande i sin trilla, dervid N. sedan han inkommit yttrat: jag är den Norstedt hvarom stått i tidningarne,:polisen ville ha mig i kurran, men se nu ska jag ha dem dit i stället, de togo silfret, men se jag har här guldet qvar. Norstedt skulle då ha frams tagit en liten ask och skramlat med densamma så att det hörts som om flera pjeser deri förvarades. Smeden Norstedt påstod enständigt att ehuru han den 30 Augusti, då armbandet:utlåntes hos fru Steuch, ät hustru Carlsson åka med sig uti sin trilla ut till Djurgården, hade han icke vi: sat henne armbandet någon mer gång än i poliskonstapelns närvaro och hade dertill intet skäl då Carlsson genast då hon fick se detsamma då bestämdt uppgaf att det henne förevisade vore det från fru Steuch stulna och af Wirström innehafda. Norstedt tillale att det-kunde vara möjligt att han i sim glädje öfver att ha fått bevis om anläggningen mot honom fällt yttrandet se här har jag guldnipperna som polisen ville sätta mig jemte hustru min i kurran för, men nu ska Lindqvist bestämdt dit i ställett; försäkrande Norstedt att han väl visat asken, hvari armbandet förvarades men icke öppnat densamma. Akaren Löfgren, åberopad af Lindqvist, hade i målet sig icke något annat : bekant, än att han den 6 eller 7 Augusti å gatan sammanträffat med åkaren Eriksson, hvilken anförtrott honom, att han skulle af ; Norstedt blifvit anmodad begifva sig ut till Tanto sockerbruk för att anlita en derstädes anställd f. d. hemlig polis till vittne. Löfgren hade. derpå frågat Eriksson hvad han betingat sig för arfvode, hvarpå Eriksson svarat jo 2 å. 300 rdr, ty de äro bra att ha 1 dessa tider. Norstedt framträdde derefter och bestred vittnesmålet på det högsta, och omnämnde att Löfgren vore afvogt sinnad emot Norstedt sedan han hållit efter honom i en konkurs. För öfrigt ville Norstedt upplysa, att Löfgren vore en af Lindqvists vänner och hejdukar. EnkanBjörkander och hustru Sundqvist, åberopade af. Wirström, hade sig icke något bekant om såsom vittne förut afhörda hustrw Carlsson hyste agg till Wirström, men Sundqvist uppgaf slutligen att Carlsson, då hon nyligen af Wirström, hos hvilken hon innebodde, fick sina sa ker utvräkta, utfarit i svordomar. Vaktmästaren Eriksson, anställd. som ordonnans i poliskammaren, berättade; att han på befallning af polismästaren Wallenberg hemtat 2:ne guldarmband -hos-..fru Steuch, hvilka förevisats hustru Carlsson vid ett med henne på gifven anledning hemma hos polismästaren hållet förhör. Carlssons uppgifter om kännetecknen å armbandet hade då icke slagit riktigt in, men hade Carlsson bestämdt vidblifvit att det armband Wirström innehaft varit försedt med perlor. Smeden Raab; åberopad af Lindqvist, hade icke något att upplysa och slutligen afstod Lindqvist från öfriga inkallades höra n de såsom FAT rar