Aftonbladet – 10 september 1861, sida 3

sedan hos en i grannskapet boende smed lanat en dy äfvensom att hon nödvändigt borde hafva förmärkt om något inbrott föröfvades i Nilssons rum. Hustru Lindqvist, nu tillspord att förklara sig öfver ändamålet med dyrkens anskaffande, påstod att hon lånat densamma för att frånbryta hänglåset på dörren, som hennes man ditsatt under det hon i sällskap med en hustru Carlsson åkt till söder. Dyrken hade blifvit af hennes man. då han hemkom, återlemnad till smeden. Målet uppsköts och beordrades öfverkonstapeln Cederborg att genast medtaga hustru Lindqvist till den uppgifne smeden och efterhöra om hennes uppgifter voro sanningsenliga, äfvensom förhöra hhstra Carlsson om dyrken hemtats i och för det uppgifna ändamålet. Skulle hustru Lindqvist beträdas med osann uppgift, skall hon gedast inmanas i häkte. Qvinspersonen Aman kommer om torsdag, då Norstedtska målet förekommer, att inställas hos rådhusrätten. Silfverstölden från kongl. myntverket. Vid rådhusrättens tredje afdelning förevar i går ransakning med de personer, som blifvit häktade och tilltalade för ifrågavarande djerfva stöld, nemligen myntarbetarne Melander och Dyberg, hvilka föröfvat densamma, samt lumphandiaren Eng och murmästaren Hedvall, häktade och tilltalade derföre att de biträdt med försäljningen af det stulna. Mvyntarbetaren Sundqvist. som varit en af hufvudpersonerna vid stöldens begående, har såsom bekantär tagit sig sjelf afdaga genom hängning, då det började befaras upptäckt. Då målet påropades, inställde sig å kgl. myntverkets vägnar öfverdirektören J. Åkerman, och såsom vittnen åberopades myntproberaren Fr. Wretman och vaktmästaren vid kontrollverket Östergren. ÅA statskontorets vägnar hade ombudsmannen Norling blifvit kallad, men lät sig ej vid påropandet af målet afhöra. H EN skrift, som öfverdirektör Åkerman ingifvit till poliskammaren, angående stöldens upptäckande, upplästes först, och inhemtades deraf, att de tilltalade under loppet af ett år tillgripit tvenne silfverplantsar, den ena förliden April månad vägande omkring 6 marker, den andra i sistlidne Juli månad vägande 11 marker, eller tillsammans icke mindre än omkring 17 skålpund 12-lödigt silfver, värdt 50 rdr pr mark. Häktade Melander fick härefter afgifva sin berättelse om förloppet och uppgaf: När den gamla smältugnen i myntverkstaden ombyggdes 1857, hade han och hans kamrater såväl i ugnens yttermurar som emellan hällarne å golfvet, hvilka äfven då upprefvos, anträffat silfveraffall, större och mindre smulor, som af dem blifvit hopsamlade och lagda i en degel i den så kallade degelkammaren för att rengöras och öfverlemnas till myntmästaren. I nämnde degel häde emellertid denna silfveruppsamling blifvit qvarligIgande och bortglömd, tills den s. k. degelkammaren på vintern 1860 äfven undergick ombyggnad, då Melander tillsade Sundqvist att mala och rengöra ifrågavarande affall samt sedan af: lemnå detsamma. Sundqvist fullgjorde likväl ej detta uppdrag, utan längre fram på vintern framställde han i stället till Melander den proposition, att de tillsammans skulle såsom sportler behålla ifrågavarande affall och hopsmälta det för egen räkning. De hade derpå ytterligare samlat åtskilliga smulor och bitar, och i våras, då Sundqvist en natt gick vakt, hade han nedsmält alltsammans, hvarvid de erhållit en plants. vägande mellan 6 och 7 marker. Dyberg hade deltagit i denna stöld genom att äfven samla silfveraffall. Då plantsen var smält, hade fråga uppstått om dess realiserande, då Sundqvist uppgifvit sig känna en Vmpnandiare vid namn Eng. som han trodde skulle kunna hjelpa dem att bli af med det stulna. Genom hans försorg hade också plantsen ganska riktigt blifvit inlemnad till kongl. myntet för utmyntning, och och hade de derför erhållit 319 rdr, som Dyberg, Melander och Sundqvist fördelade sig emellan, sedan Eng för sitt besvär erhållit 25 rdr. Hvad den sednare plantsen på 11 marker deremot angick, förklarade Melander, att han icke varit delaktig i denna stöld, eller dertill bidragit genom hopsamlande af silfver, utan hade Sundqvist ensam såväl stulit silfret, som nedsmält detsamma, samt dervid gått så hemligt till väga, att Melander ej fått veta någonting om saken förrän några dagar innan stölden upptäcktes, då Sundqvist en dag i förtroende meddelat honom, att han åter hade smält en plants, lik den förra, fast nägot större, som han tänkte lemna till Eng för att genom honom få utmyntad hos myntverket. Me iander hade då gjort Sundqvist föreställningar, att hans tillgrepp möjligen kunde leda till upp: äckt; men härtill hade Sundqvist svarat: Ah . let har ingen fara, det skall ej märkas, ty det änns så mycket silfver qvar i grytan. Melanier hade derpå låtit af Sundqvist öfvertala sig att förtiga saken samt följa honom till Eng, som på Sundqvists uppdrag äfven mottagit denna plants, för att försälja den. Melander nekade för öfrigt att ha haft någon del i sistnämnda illgrepp samt bestred i åtskilliga delar poliskammarens protokoll, såsom varande oriktigt upp fattade med hänseende till den bekännelse om örloppet, som han derstädes afgifvit. Han er kände dock sin brottslighet med afseende på Sundqvists sednaste stöld i så måtto, att han medgaf sig derom haft vetskap, utan att likväl ha angifvit saken. För att nu närmare förklara, huru det vore nöjligt, att så mycket affall af silfver kunde finoas i murar och golf, som Melander i sin berätelse låtit påskina, afgaf öfverdirektör Åkerman 2n längre redogörelse för sammanhanget härmed. och meddela vi i korthet deraf följande: I gamla smältugnen, som begagnats ifrän 1848 till 1857 och varit af en sämre konstruktion, hade innermurarne tidt och ofta undergått reparation, hvaremot yttermurarne stått orörda, tills dessa äfven 1857 refvos för ombygnad. Dervid hade befunnits, att silfret från de inre murarnhe utträngt i yttermurarne, så att vid deras rifning åtskilliga silfverkakor anträffades å dem och blefvo dessa silfverkakor af Melander, samt dem som biträdde vid neädrifningen, till myntverket aflemnade. Likaledes hade silfver inträngt mellan teglet isprickorna af yttermurarne, och det var detta aftall, blandadt med aska, grus och sand. som Melander förmält blifvit af honom, Sundqvistoch Dyberg hopsamladt vid ugnens rifning. Hvad åter anginge hvad Melander förmält om anträffadt silfveraffall. emellan golfhällarne, förhölle sig så dermed, att golfvet består af jernhällar. hvilka icke äro hopslipade, utan endast hoplagda vid hvarandra, så att sprickor dem emeilan finnas. Som sjelfva siltverutgjutningen vid smältningen tillgår på det sätt, att det smälta silfret med jernskopor öses ur den stora smältdegeln i de s. k. göterna, så händer lätt att silfver spilles, som Tofta tränger in i de mellanrum, som finnas mellan golfhällarne, och der blifver qvarliggande, ehuru affallet å golfven noga hopsopas. å ifrågavarande golf vid ombygnaden af myntverkÅ staden äfven upprefs, var det sålunda alltför troligt att. såsom Melander uppgifvit, de derstädes äfven anträffat silfveraffall ellers. k. samlingar. Med dessa samlingar förhålles på deti sätt att de, som äro blandade med grus och sand, I T rengöras, malas och sedan omsmältas. Som in-; en silfversmältning a rum ifrån sommaren 1857 till Januari 1859, höll direktör Akerman den ift af Melander äfven sannolik. att den hopharm Mätlas dor falat Hhlifvit olömd