Aftonbladet – 10 september 1861, sida 3

ör TA EN MMS UT Öe 7 TEA Exdrotiningen af Neapel. Times Turinerkorrespondent meddelar uti ett bref af den 24 Aug. följande skildring om Neapels fordna drottning: En hvar hvilken såsom jag med intresse betraktat exdrottningens af Neapel milda, litet sluga, amen dock ädla ansigtsdrag på det porträtt, som för två år sedan meddelades af Almanach de Gotha; enhvar, hvars ädlaste känsior sattes i rörelse vid tanken om den trofasta tyska dam, som var dömd att bortslösa sin älskvärdhet vid ett hof, hvars herrskare Frans II var, skall med ledsnad höra de öfverallt här i landet gängse berätitelserna om hennes nuvarande sysselsättningar. Om hon hade blifvit förenad med en bättre äkta make och välsignats med barn, om hon kommit i beröring med en annan omgifning och under förnuftig vägledning, så skulle Sophia hafva förstått att med värdighet finna sig uti hvilket öde som helst. Men det bifall, som blifvit henne egnadt för den tapperhet, som hon på ett så vackert sätt ådagalagt, då hennes mans regentskap så mkligt föll uti spillror, har varit för starkt för henne. Den lagerkrans, som Berlins damer virat till hennes ära, har kommit henne att svindla, och skaldens utgjutelse: Du hjeltinna af Gaöta!4 har gjort henne yr uti hufvudet. Den baierska furstedottern skall aldrig tröttna på att spela hjeltinna. En vacker engelsk riddrägt är ej amazon-kostym nog för henne. Hon visar sig ofta i Roms grannskap, klädd som karl — ett öfverträdande af qvinligt bruk, som endast kan rättfärdigas af ovanliga omständigheter. Samtidigt med sin gemåls pantaionger har hon äfven tillegnat sig manhafuiga manår och affekterar ett slags manligt vindböjtelsbeteende. Hon röker som en matros och svärjer som en dragon? liksom om detta skulle kläda henne. , Hon är barsk mot sina svägerskor och levererar små bajaljer med prinsarne och prinsessorna af det bourbonska huset. Medlemmarne af den landsförvista familjen tvista beständigt sinsemellan; de nagga hvarandra, likasom kycklingar, som föras till torgs, sammanbundna med och hängande vid ett gemensamt band — detta, såsom skalden säger, sanna emblem på deltagande i gemensam olycka. Högröstade rop och häftigt skrikande höras ofta från qvirinalens fönster. Tallrikar slungas mot furstliga hufvuden och kastas genom fönstren ut på gatan, till stor skandal för schweizergardet vid palatsets port. Denna drottning, som förlorat sin spira, bär in revolver i bältet och yfves ölver att kunna, visa huru skickligt hon kan begagna den. För några dagar sedan utg hon uti Qvirinalens trädgård en katt till sin skottafla. Det var en vacker, grå långhårig katt med en lång, prydlig svans, som på den ti diga morgonstunden (drottningen stiger upp klockan 5) låg och badade sig isolens strålar på muren vid springbrunnen, som utgör ett af underverken i de sju kullarnes stad. Putsande, slickande och sträckande sig, gladde sig den intet ondt anande misse åt sin lyckliga tillvaro, då drotiningen sigiade på honom och afsköt sin revolver, hvarvid det arma djuret gjorde ett högt språng och nedföll uu vattenbassinen nedanför. Skottet hade träffat i hufvudet. Det äricke behagligt att dylika saker skola berättas om en dam; men, de berättas i trovärdiga privatbref, och man sk le säkert ej göra sig omaket att förtälja dem, såvidt de ej vore sanna. Uti brefven berättas vidare, att den stackars katten tillhörde en signora Bertaz20, som är kardinal Antonellis syster och som bebor några rum i nedersta våningen af det stora pålliga residensslottet. Den för bittrade damen skyndade, då hon erfor hvad som händt, med andan i halsen till sin bror och fordrat:e hämnd öfver hennes favoritkatts mörderska. Det berättas vidare, att brodern sökte tillfredsställa henne och att han försäkrade henne att misse Manes skulle blifva hämnad, då exdrottningen snart skulle finna det för hett uti Qvirinalen och jemte hela sitt följe samt sin mordiska revolver och sitt bagage begifva sig derifrån. Jag vet ej om de romerska damerna blifvit öfverväldigade af skrämsel genom hennes bragd mot katten, men visst är, att då den baierska furstedotiren straxt efter sin ankomst besöktes och var afhållen af de stoltaste fruar och fröknar bland deh romerska adeln, beskylles hon nu för mauvais ton och är öfverlemnad åt sitt eget sällskap samt att sysselsätta sig med sin karlkostym, sina cigarrer, sina revolvers och sina små husliga bataljer. Hura länge påfven skall finna sig uti alt behålla desså prötegås, hvilkas närvaro dag från dag blifver obehagligare för hans olyckliga undersåter, derom har Antonelli ännu ej varit i stånd eller böjd att yttra sig; ty livad han i samtalet med sin syster syftade