Aftonbladet – 4 september 1861, sida 3

Borgmästaren bleknade. Hans nåd köll god min och drack ett glas kallt vatten. Prosten torkade oupphörligt svetten ur pan nan. Magister Fågel såg så ond ut atthan kunde skrämma kärleken på dörren. Tin verlund stoppade talet i hatten och skynbdade under applåder mot dörren så fort han kunde armboga sig fram. Borgmästarinnan var nära att svimma. Evelina höll på att följa sin mors exempel och tappade sin bukett, som föll ner från läktaren och fastnadei fabrikör Tinnerlunds peruk. Prosfinnan Methoditus höll på att kikna af skrati och kastade sin bukett ner för Tinnerlunds fötter. Borgmästaren sansade sig slutligen. uppdrog åt redaktör Fågel att föra ordet, och ilade ut ur salen, för att upphinna der flyende Tinnerlund. Redaktören satte sig på ordförandens stol och slog klubban kraftigt i bordet. Riksdagsmannen Ola Jeppsson anmälde sig som talare. Det blef :enast tyst i salen. Alla önskade höra hvad dannemannen hade att säga. Prosten Methodius spetsade orolig öronen. tMina herrar! började bonden, alla långa tal om behöfligheten af en genomgripande förändring af vår representation äro här alldeles öfverflödiga. Svenska folket. utom en del embetsmän, adel och prester som streta emot, önska af hjertat att den dag snart måtte rtandas, då vårt älskade fosterland blir befriadt från ståndssplitet och partiintressenas laf. Ingen närvarande medlem af borgareoch bondeståndens talrika klass skulle väl kunna varu färdig att gå de höges, adelns och presterskapets ärenden. Jag vå. gar tro, att denna stads invånare såväl som ortens bebyggare äro högsinnade män och icke krypande sla:var. Ingenting kan högre glädja dem, som äro reiormens fien. der,. än att medlemmarne af borgerskap och bondestånd icke vilja instämma i de adres ser, som det egentliga folkets representanter i förtviflan öfver den nuvarande representatio nens brister, inlemnat till regeringen för at j