Aftonbladet – 4 september 1861, sida 3

franska generalen S:t Germain, till Mecklenburg emot Ryssland; expeditionen var kort och utan glans. Efter åtskilliga resor i Tyskland återvände han till Köpenhamn och öfvertog der snart som general högsta befälet öfver det danska artilleriet. 1766 i Januari afled Fredrik V; prins Carl beskrifver huru Bernstorff med en hvit näsduk i handen trädde ut på slottsbalkongen omedelbart efter konungens död och utropade Kung Fredrik V är död — lefve kung Kristian VII!? Den unga konungen visade sig nu också på balkongen, men medan alla de andra voro gripna af sorg, hade han icke alls nå on bedröfvad min, utan helsade folket med den muntraste hållning i:verlden?, och då han såg prins Carl fälla tårar, tog han och kramade hans hand med ett intetsägande: Ach, mein armer Printz!? Någon tid derefter förmälde prins Carl sig med konung Kristian VII:s yngsta syster och fästade sig sålunda för allo i Danmark — något, som han i hvad fall som helst torde så mycket heldre ha gjort, som han sjelf mycket uppriktigt tillstår, att han hade en aversion för den tyska mickel?. Oegennyttig till en sällsynt grad stipulerade han sjelf i sitt äktenskapskontrakt, att de 20,000 daler, som hans brud fick i årligt apanage, skulle återgå, såframt eller så snart han eller någon hans efterkommande blefve regerande i Hessen. Memoirförfattaren kommer nu till historien om de olika hofintrigerna under Kristian VII, intriger, hvilka vissa ögonblick gjorde hans egen ställning vid holfvet rätt obehaglig; han döljer icke, att den unga monarken i sjelfva verket var en ganska lättsinnig krabat, och han yttrar sig bland annat om hans unga brud Carolina Mathilda, att såframt hon hade fått en förnuftig make, som hade älskat och vägledt henne, skulle hon måhända blifvit en prydnad för tronen. På en af förmälningsbalerna var konungen så uppspelt, att han lät dansa Kehraus?, icke blott genom hela galavåningen, men äfven genom enkedrottningens enskilda rum, till stor skandal för hofvets allvarsammare personalr 1766 i Oktober afreste konungens äldsta syster Sofia Magdalena till Sverge som nyförmäld per procuram? med kronprinsen Gustaf. Hon passerade Sundet öfver till Helsingborg — der Gustaf väntade — i en stor dansk slup; prins Carl af Hessen hade, enligt Gustafs speciella önskan, rest ditöfver en timme förut 1 sällskap med grefve Schack, dansk minister vid svenska hofvet. Jag blef — yttrar sig memoirförfattaren — särdeles artigt mottagen på Helsingborgs brygga och genast förd till kronprinsens bostad; han mottog mig med öppna armar. Det var en furste, begåfvad med mycket snille, och han hade fått en högst vårdad uppfostran, men han hade i sin blick någonting falskt, som slog mig vid första ögonkastet. Han öfverhopade mig med artigheter. Då prinsessans ankomst anmäldes, begaf kronprinsen sig ner till bron och jag följde med. Jag befann mig vid hans sida, då han fick ögat på henn2, just som hon reste sig för att stiga i land. Han ropade dervid helt högt: ?Dieu, quu elle est belle !? Det är också sannt, att hon hade en ganska vacker och majestätisk hållning; hon tog sig i det hela taget fördelaktigt ut, när hon var i stor paryr, högväxt, med stora och vackra ögon och mycken godhet i sin fysionomi. ronprinsen räckte henne handen och förde henne hem. Bryggan var betäckt med ett blått kläde med guldkronor, gatan likaledes med blått kläde. De hus kronprinsen dispone: rade lågo nära hvarandra; det var utan tvifvel de bästa i Helsingborg, hvilken stad åtminstone då för tiden ej egde annat än envåningshus och många kojor. Skånska dragonerna voro uppställda längs gatorna; stora karlar, små hästar, uniformen från Carl XII:s tid. Det hela tog sig sällsamt ut och skäligen mesquint. Man dinerade vid ett stort hästskobord. Om qvällen var bal i kronprinsens hus, der man hade fillstökat en danssal uppe på vinden. I stället för tapeter hade man upphängt schabraker med vapen och annat, för att skyla väggarna. Balen började. Mr de Llano, det spanska sändebudet i Danmark, som också bade infunnit sig i Helsingborg, var en utmärkt dansör, men af en fetma, som fordrade en helt annan soliditet af en balsal än denna egde, och då han nu började dansa med sin vanliga liflighet, höll salongen på att braka sönder. Man måste uppskjuta med fortsättandet af balen tills man i hast hunnit sätta styfvor under vindsgolfveti rummen inunder. Man sökte emellertid trösta damerna så godt man kunde, och balen började ändtligen åter.? Förutom historien om denna i sitt slag egna baltillställning, hvilken onekligen har en markant plats i Helsingborgs krönika, berättar memoirförfattaren, att kronprinsen Gustaf vid detta tillfälle hade konfidentielt lagt honom, p ins Carl af Hessen, på hjertat, att han i Köpenhamn skulle så laga å högsta ort, att den danska m nistern i Stockholm, Schack, blefve rappellerad, enär han ingalunda vore stimd för det sven ka hofvets sak, utan hölle med den aristokratiska oppositionen. Prins Carl gjo de efter hemkomsten hvad han till sådant ändamål kun de, och Bernstorff hade redan fattat sittbeBorgmästaren bleknade. Hans nåd köll god min och drack ett glas kallt vatten. Pracgten tarkade annnhörkot svetten Nr Nnan