Aftonbladet – 28 augusti 1861, sida 2

Cl TN JR för letade sig väg dit in och inne i rummet hördes blott raspandet åf en penna emot papperet. Tjenstflickorna, som skakade mattorna genom fönsterna midt emot, gjorde det så tyst som möjligt; sjelfva sparfvarna, som sutto i det ensliga trädet midt på gården nedanför, tycktes känna den tystnad som herrskade och qvittrade sotto voce. Paolo hade aldrig förr stått i beröring med en verklig vetenskapens tillbedjare och fick nu först ett begrepp om detta lugna, outtröttliga jägtande efter kunskaper som ofta är en dylik, andans träls hela lif. Det exemplar af detta slags menniskor som ha hade för sina ögon intresserade honom derföre så mycket mera. Lärda spekulationer voro för mr Boniface en lika naturlig, ovilkorlig och ständigt fortvarande process som andhemtningen. Innesluten i sina tankars och beräkningars verld (den enda verklighet som fanns fill för honom) liksom i en pansarskjorta glömde han den y:tre verlden och dess fordringar och skulle af mattighet hafva sjunkit ned öfver sin bok eller sin griffeltafla utan att ens ana hvarföre, om icke hans syster hade tarit till hands föratt säga honom, det tiden var inne att äta frukost eller middag. Fn fisk på torra landet kunde icke vara mera hjelplös än han, då han nedkallades från de högre rymder, der hans ande dvaldes och tvingades att sysselsätta sig med några af det vanliga lifvets detaljer — såsom till exempel att låta taga mått till en ny rock — då kunde han leta efter någonting förståndigt att säga men ohjelpligt misslyckas; men förelägg honom en af hans favoritsatser — och alla vetenskapliga ämnen voro det — eller bed honom förklara en af sina egna teorier, och man skulle finna honom lifvas och utveckla de mest invecklade hypoteser med verklig vältalighet.