Aftonbladet – 22 augusti 1861, sida 2

förströelsen till den andra: men nu, då hon framstod ångerfull och träffad af Tidandet, kände han deltagande för henne. Thornton var mindre misantrop äh han sjelf förmo dade. : Så förgingo dagar och veckor med föga eller ingen förändring. Mortimer begaf sig hvarje dag till Boulevard des Capucines; blef snart införd i sjukrummet och sammansatte der en temligen trovärdig historia om Paolo — huruledes han hade blifvit kallad att skyndsamt återkomma till Rom, till följd af försäljningen utat hans stora tafla öfver Brennus — hvilken den sjuka med sin förslöade tankekraft tacksamt antog såsom sann. Mrs Jones hade verkligen haft ett slaganfall, hennes venstra sida var lam och själsförmögenheterna något försvagade. För öfrigt gick det, så mycket man kunde hoppas, framåt med hennes förbättring och hon hade till någon dei återfått talförmågan. Paolos öde fortfor att vara en ogenomtränglig hemlighet. Thornton drog försorg om att kopior af den annons som infördes i tidningarne blefvo tryckta i mångfaldiga exemplar med stora bokstälver och uppklistrade i gathörnen i alla delar af Paris; han satte hemliga agenter i rörelse, betalade dem frikostigt och liftvade ytterligare deras nit gevon löftet om en storartad gratifikation, om de lyckades. Men allt förgäfves! Visserligen mottog han en massa skriftliga underrättelser, men de flesta voro cirkulärer från åtskilliga köpmän och bolag hvilka, tillgodogörande sig den underrättelse de erhållit om hans adress, rekommenderade sina värulager eller sände honom inbjudningar till aktieteckning. , Af anonyma bref, som han mottog, innehöllo emellertid största delen någon hänsyftning på det ifrågavarande ämnet. Ett inneböll, att om Thornton på utsatt ag och timma ville infinna sig på ett uppgifvet ställe, så skulle han få höra hela förloppet med den sorgliga händelsen; ett annat lofvade, att om en bankosedel på tjugo pund med posten skickades enligt fi