Aftonbladet – 22 augusti 1861, sida 2

est halt gjordes och frukost intogs. Sedan öfvades kedjeexercis med eld samt bevakning med vedetter, förposter och fältvakter. Derefter intogs middag och efter en kort hvila företogs hemmarschen, som fortgick genom skogstrakten med vanlig bevakningskedja. Då truppen derefter ankommit till Hudiksbacke, ordnades den der i trenne plutoner och i denna ordning skedde intåget i städen genom vestra tullen fram till stora torget, der truppen aftackades och åtskildes omkring kl. 7 e. m. Trumslagare och jägarhornsblåsare voro följaktiga under hela dagens manöver. — Tidningen Upsala berättar: Byggmästaren M. Björkman härstädes har i slutet af förra månaden inmuftat ett jernmalmstreck vid Stafsund i Sko socken och nära stranden af Mälaren. Malmen lärer förekomma i ådror af betydlig utsträckning. Samme man lärer redan förut hafva upptäckt och inmutat ett annat jernmalmstreck, beläget vid andra stranden på Ekhamns egor i Wassunda socken och midt emot det förra. Huruvida brytning ännu är påbörjad känna vi icke. — Om de i närheten af Örebro pågående jernvägsarbetena skrifves i Nerikes Allahanda den 2A:a: Utåt Halsbergsbanan färdades vi ett stycke i lördags. Vi funno banan ballastad något förbi latsen för Mosås (Törsjö) station eller vidpass ,500 fot från Örebroån, hvarförutom syllar och skenor voro utlagda ej blott på denna sträcka, utan ock på nästföljande 2500 fots bana. Ballastningen, likasom utforslandet af syllar och skenor, sker medelst det starka lokomotivet Thor. Omkring 14 sådana gruståg eller s. k. sett komma dagligen, mestadels bestående af 15 till 16 vagnar med , kubikfamn grus i hvarje. Då gruset fraktas omkring ?. mil, utforslas sålunda på dagen vidpass 140 kubikfamnar, hvarvid banan ballastas (efter beräkning af åtgången till full höjd) på en längd af 1100 fot. Man hinner således ett godt stycke framåt hvarje dag, utan att öfverdrifvet anstränga lokomotivet, hvilket kan, efter hvad vi i lördags afton sågo, draga fram ett tåg af 30 lastade grusvagnar. För arbetena på denna första mil från Örebro användas omkring 190 man, hvarnuti icke inräknas de vid Örebro station eller vid Örebroåns brobygnad anställde. Den mil Jern vägt. som å Halsbergsbanan i lördags var nära fullbordad, företer just inga märkvärdigheter. Det är i allmänhet så här i Nerike, att jernvägarne äro högst opoetiska och rasande billiga. Mestadels uppkastas banken på så godt som jemn mark. Dock förekommer vid Adolfsberg en 7000 fot lång stigning mot söder af 1 på 100; ett stycke längre bort sänker sig deremot en 3200 fots sträcka 1 på 100. Af kurvor är blott att nämna en vid Adolfsber; med 3000 fots radie, och af märkvärdigheter i öfrigt finnes på sin höjd en obetydlig vägport öfver den lilla Hagalundsvägen. — Times yttrar i sitt sednaste nummer i en artikel om Ungern: Förhållandena mellan Ungern och Österrike blifva med hvar dag alltmer oroande. Icke såsom någon fara för en omedelbart utbrytande revolution stode för dörren, eller såsom vore några öppna oroligheter att befara; men händelserna synas småningom gestalta sig så, att en uppgörelse i godo blir omöjlig och att den yttersta fara är för handen för den händelse att den kejserliga regeringen ånyo blir invecklad i ett krig. Ungern och Österrike stå öga mot öga emot hvarandra; på den ena sidan vägras en viss åtgärd, på den andra sidan fordras den. Ungrarne förskansa sig inom bestämmelserna i sin historiska författning och förbereda sig att iakttaga passivt motstånd ända till dess någon från andra håll deras motståndare förorsakad förlägenhet erbjuder dem en möjlighet att med framgång. uppträda i handling. Ett sådant tillfälle kan hvilket ögonblick som helst inträffa, och en af de europeiska stormakterna är derigenom försatt i deh belägenhet, att ett krig måste nästan ofelbart medföra sönderstyckning och undergång. Ehuru vi aldrig dolt för oss de svårigheter, som Ungerns anspråk hotade att bringa öfver kejsardömet, så måste vi dock såsom vår åsigt uttala, att österrikiska regeringens opolitiska och bakvända beteende mycket bidragit till Wvistens förvärrande. Regeringen har genom sitt beteende bragt det derhän, att ungrarne af alla partier blitvit eniga, och om det älven möjligtvis kan räkna på de tyska och slaviska provinserna, så blir detta understöd icke tillfyllestgörande för att göra slut på striden. Ungern är ett alltför betydande iand för att det skulle låta på sådant sätt öfverväldiga sig, och dess statsmän känna ganska väl de fördelar, af hvilka de till följd af sakernas nuvarande ställning äro i besittning. De behöfva blott vänta till dess det rörer sig i Venetien eller tills någon af de tusende möjligheter inträffar, som kan kalla Österrikes armåer i fält... Då ärstunden inne för dem. Annu kan Österrike tvinga dem till overksamhet, om än icke till underkastelse; men monarkiens förste förklarade fiende skall blifva dess aktiva bundsörvanät. En sådan belägenhet skulle bringa varje regering i fara, men skall sannolikt föra Österrike till undergång. Österrike kunde ganska väl bestå utan Venetien; men utan Ungern skulle det förlora hvarje anspråk på att räknas till de europeiska stormakterna. Det sades en gång om konungarne af Sverge — säger Times i en ledande artikel i anledning af konungens besök hos drottning Victoria — att de icke visade sig för Europas ögon annat än som meteorer, utt de föllo ned öfver södern på oregelbundna ider med bländande strimmor af ljus, men