Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 2

soldaten; ty han har satt sig i sinnet att icke fråga efter ert samtycke. Fabrikanten höjde hufvudet. Visa honom brefvet, Williams, fortfor invaliden. Den unge mannen tvekade ett ögonblick: men på en vink at sin far räckte han Koffmann Elisabeths bref. Knappt hade denne kastat ögonen derpå innan han blef röd af vrede. tcHvem har gifvit er detta bref?4 ropade han. : eHvad rör det er? Ar det tydligt, eller hur? N Jag är verkligen tokigt, återtog Koftmann, liksom detta giftermål skulle vara möjligt nu mera. Williams skall ju fara ... tOch om han inte far? Ni vill friköpa honom? eKanhända. Koffmann betraktade honom med förvåning. Den gamle soldaten gick ett steg fram till honom med darrande läppar. Koffmann, jag sade dig för fjorton dagar sedan att vi af gamla gardet hade uträttat svårare såker än att gifta tvenne älskande! ... Kom ihåg det... Du ser att din brorsdotter vill gifta sig med Williams dig till trots... Det återstår blott att friköpa honom; nå väl! jag kan göra det. Ni, min far? ropade Williams. Ja, Williams, sade invaliden, tryckande sin son till sitt bröst... COmfamna mig, mitt barn ännu en gång, och du, min gumma... din hand: — Jag har funnit med let att göra er alla lyckliga. : Och hvilket? Ni skall få veta dett, sade han skyn dande in i huset.