Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 2

. ooh , Vissa punkter 2 saga OSYyYRig, sammanblandad med nationen, bosatt på landet och odlande fälten. Den första har olika namn och indelas, efter tjenstetidens längd och enrolleringssättet, i frivilliga, som tjena sex år mot sold och utgöra gari de fasta platserna samt kallas den ie (verfvaade) armån, vidare i konneskyldige, d. v. s. alla män från 25 års ålder, hyilka sedan 1812 unkonskriptior och-bilda ett slags svenskt nätvärn, kalladt bevering, samt slutligen i nationalmilisen, som försvarar ön Gottland. Den andra armen har ingen bestämd post eller fjenstgöringstid; den finnes öfverallt och alltid: det är den indelta (Vindelta), fördelad på hela landets yta. Deregementen, som utgöra den, lefva spridda, soldaten på torpet (sur le torp) eller ett litet jordslycke, ar hvars afkastning han letver, och ofiiceraren på bostället (le bostoellers) en laudtgård, som han låter någon arrendator köta. Dessa trupper, förlagda kring byarne, samlas periodiskt för alt cxerceras; man anVv dem till stora allmännyttiga arbeten; man sammankallar. dem til stora revyer och låter dem aldrig för åkerbruket glömma vapenyrket. Sålunda ser man jorden, betäckt med flitiga arbetare, vid minsta signal betäckas med soldater, härdade vid strapatser, väl utrustade och väl discilinerade. En sådan organisation kunde endast lyckas hos ett folk, begåtvadt på en gång med ett stort prakfiskt förstånd och med en verklig krigaranda. Bvenskarnes praktiska förstånd här ledt dem till denna organisation, som icke belastar staten med hela armåns underhåll, och deras krigaranda har hindrat den jordbrukande soldaten att bliva mera jordbrukare än soldat; men Sverges framtida öde skall måhända icke tillåta landet att nöja sig med denna patriarkaliska organisation. Det synes kalladt att utöfva ett vigtigt inflytande på hela det skandinaviska tolkkonglomeratet. , : ! f År 1852 spred sig en krigisk fläkt öfver Östersjön Och de skandinaviska racerna ) hafva då genom sind presters ool sina stat:mäns röst ådagalagt sin krigiska ifver. Ack!? utropade hr Nybom 7): ?om alla strängar i den svenska lyran voro lika många värd, om hvarje önskan som höjes från våra unga hjertan vore en man väpnad för kriget, då skulle vi se hundratusen krigare resa sig och hundratusen svärd blixtra! Men Sverge ... Sverge dröjer ännu.? Väl är skaldernas inspirerade uppmaningar för en lagbunden. regering endast en röst, ett härskri af nationen, och politiken får icke lättsinnigt gifva vika för dylika entusiastiska utbrott. Vi hafva också endast veD Pp lat å ena sidan antyda den rörelse, som fattat sinnena i Sverge, och å den-andra den nu regerande dyn s omtänksamhet och klokhet. Under de förhållanden, hvari Sverge nu befinner sig, skola konung Carl den femtondes besök i Frankrike, de reformförslag som mogna i hans själ och den revy som Chan bevistat, göre denna dag till ett lyckosamt och minnesrikt datum för de båda i vänfolkens öden. Det yttrande af den engelska Morning Ierald mid anledning af konungens resa, hvaraf vi återgifvit hufvudinnehället, lyder i sin helhet: Frankrike har ganska starka skäl att söka en allians med Sverge. Ii makt af första rarigen tik lands och endast till sjös oss underlägsen, har det allt att vinna genom att med vänskapens band förbinda sig med monarkier, visserligen mindre mäktiga, men aktI I ningsbjudande likväl genom karakteren och tapperheten och, hvad sow ej är minst vigtiet, hvilka kunna lemna hjelp till sjös i händelse af fara. Skandinavien är en allierad, som icke är att förakta. Dabmark har visat sig såsom den oförskräcktaste motståndaren till vår Nelson på hans minnesvärda segerbana. BSverge eger i verkligheten ännu större resurser. Det är derföre vår öfvertygelse, alt nationer, som äro förenade genom gemensamma intressens och religionens band, äfven böra vara oupplösligt Hörenade genom allianser. För en engelsk I minister hör det vara af vigt att stå på vänskaplig fot med sjömakter, sådana som Sverge och Norrige samt Danmark. Dessa stater hota oss icke med något anfall: deras befolkning är ej äregirig eller faflen för att söka tvister. Ännu mera: vi äro såsom dessa stater protestanter och med dem i slägtskapsförhållanden vida mer förbundna än med någon annan. Man kan ännu läsa i förteckningarne på utmärkta officerare i Gustaf Adolfs armå namnen på många af våra landsmän, hvilka ingått i denna armå icke blott för bravurens skull. Vår drottning Elisabeth underhöll alltid vänskapliga förbindelser med nationer,: som hade samma religiösa tro som vi sjelfva bekände. En sådan politik har alltid följts af våra mest framstående statsmän. Vi afundas ej Frankrike den lyckan att hafva Sverge till trofast allierad. Det skulle vara en lycka för alla nationer om krigen upphörde och enighet rådde öfverallt. Men vi hysa den öfvertygelsen, att våra statsmän ej skola underlåta att följa det exempel som det kejserliga Frankrike nu gifvit. Ett Konstitutionelt och 2) De tyska tidningarne hafva genom skrifeller tryckfel återgifvit dessa ord med ryssarne och Nymbom. 20 YTA ar oa DETTA