Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 2

omfattar nationalrepresentationen alla klasaf befolkni sta; på gen från de högsta till de norska storthinget likasom på sdagen har adeln sina retanter och bönderna sina; presterskahar der sin plats sida vid sida medi garestlåndet. Konungen har i förhållande ill det norska parlamentet blott ett suspenivt veto, och i a enna del ar det skandinaet, hvilken af konung Carli för förening rundlag och fördelar, som svenskarne sjelfva fundas det, gör sig en sträfvan göllande ati oafbrulet utvidga sina genom grundligen vunna prerogativer. a a erhöll en Det ligger till och med i denna sträfvan en källa tll inre stridi göra konungamaktens s ylig Iskapet mellan storthinget och riksdagen på väg att bringa de båda ländernas union i fara. Norrmännen fordrade j en infödd ståthållare; de hade genom ett stor-!! ihingsbeslut upphäft den arukel i prundlajs som tillägger konungen rättighetatt efter I a till ståthållare i Norge en torrman eller en svensk. ÅA sin sida intog i den svenska riksdagen en defensiv hållning. och vi hafva hört grefve Anekarsvärd år 1859 framställa en så lydande motion: tDå unionsförhållandena blifvit inom den norska pressen och storthibget behandlade på ett föga håller på dem i!!l LAULER I UTIUTCIHUDTLIg GUCCI VIN UTV HUB ce p rskepet sitta i öfverhuset; i i i i I wällning, svår. Helt i ätt, som visar alt man I Norge, bör den svenska representationen I bryta tystnaden och viga, att hon icke allt-) : högt uppskattar föreningen med detta l. land.? i J Denna motion och andra lika skarpa fram1: iides i Stockholm och väckte mycken j: uppståndelse i Christiania. Norrmännen sva! rade att konungen väl hade rättighetattani ända sitt suspensiva veto, men alt den sven-1, dagen icke hade rättighet att taga dem under upptuktelse. — Efter detta ut-i brott lugnade sig sinnena, och den svenska l. riksdagen har icke sedan dess blandat sig de norska angelägenheterna. Emellertid frågan om stäthållaren i Christiania ännu ej afejord, men hon kan återkomma på hvarje I siorthmg, och om det norska beslutet förnyas vid tre på hvarandra följande storthing har det gällande kraft. I Dessa drag ur den inre politiken äro betecknande för den skandinaviska nationens väsendtligen frihet älskande lynne. Konunsamaktens uppgift är uti detta land liksom uti de flesta konstitutionella länder en förmedlande. Denna uppgift blitver emellertid svår nog, då det gäller att upprätthålla de båda ländernas förening genom att å båda sidor tillgodose deras rättigheter, privilegier och ömtåligheter. Allt bitintills hafva Beradottes efterträdare visat sig fullt vuxna 1 upp Med de vidtomfattande och progressistiska ider deras familj medfört rån södra Europa hafva de förstått att med i uordmännens stränga allvarliga lynne förena i den mildhet och fördragsamhet, som i så hög grad utmärker Frankrike och hvaruti det utgör ett föredöme för alla folk. . Konung Carl Johan gaf en utomordentlig ; en lyftning åt konster och vetenskaper: han begåfvade universiteten, grundlade biblioteker: och befordrade undervisningen. : Hans son Oscar I, som, innan han blef kronprins, hade blifvit uppfostrad vid Louis-le-Grand, medförde på tronen stora reformiörslag, dem han ej kunde belt och hållet gcnomdrifva. Han ville afskaffa adelns sjelfskrifvenhet, revidera lagboken och uppställa förslag till ny grundlag. . Han satt på tronen 1848; den storm som vid denna tid: gjorde sin rund ng Europa sirök öfver Sverge utan att komma hans monarki alt vackla.? j Med anledning el revyn på Marsfältet den I dennes yttrar ?Constitutionnel?: Den revy, som konungen af 5verge i dag bevistat, kunde icke få ett mera kompetent vittne eller eu bätire domare än Carl XV, denne suverän, som redan är känd i Europa för sina höga vyer och som, då han sysselsätter ig med sin armåös och sitt lands framtid, har I med lifligaste intresse följt det skådespel, som erbjöds honom. Han har värdigt uppskattat våra truppers martialiska bållning. Dettillkommer icke oss att berömma de våra, men I blotta åsynen af dessa bataljoner återkallar ) för tanken .den lysande bana, som vår armå ärofullt fullföljt från Frankrike till Afrika, till Italien, Krim och Kina. Och krigsäran har alltid anslagit Sverges och dess konungars bjertan. Historien intygar det; man behöfver blott öppna dess tideböcker för att der finna inristade bedrifterna af dessa konungar, som voro födda generaler, och triumferna af denna nation, född soldat. Sverges forntid är full af heroiska drag, wilka det skulle vara alltför vidlyftigt att hör upprepa. Dess nutid, dess framtida öden; den roll som det nödvändigt kommer att spela, vare sig för skandinavismen, som här har sin medelpunkt, eller i vidsträcktare kretsar i de stora europeiska frågorna, hvilka nu göra alla folk solidariska — se der hvad som i dag var föremålet för allas tankar då Carl den femtonde passerade framför truppernas front. Det arf af ära, som han mottagit, skall han vidmakthålla och öröka, i det han efter nutidens kraf ordnar Sverges styrka och armå. : Den svenska armån har hittills varit vuxen itt kall; dess organisation är något egenlomlig i våra ögon, men beundransvärdt lämpad efter sederna och tillgångarna i s S dne