Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 2

Denne studsade vid hennes åsyn; ban ville undvika henne, men hon stängde vär gen för honom.eNi har erbjudit oss tusen franes för att vi skulle åt er afstå huset och trädgården, som vi innehafva, sade hon, och vi antaga det min herre, ja, vi antaga det. s I första ögonblicket. hade Koffmann fruktat förebråelser eller skymford; men då han såg alt det var fråga om en begäran, återtog han hela sin vanliga säkerhet. Nu vill inte jag, svarade han. Jag ber er, herr maire!... jag bönfaller med hopknäppta händer, neka oss inte denna summa. Ni skulle ha tagit mig på orden. Nåväl! gif oss mindre, hr Koffmann .... bara ålta hundra franes. Nej. Sex hundra. Nej, nej ... 4Hur mycket ni vill!.. För att få det öfriga vilja vi sälja allt hvad vi ega .. Gif oss så mycket ni anser billigt. Inte ett öre. Martha vred sina händer i förtviflan. SMin mort, sade Williams, dragande henne till sig, bed inte så der.4 (Låt vara, låt vara, min gosseX, sade Frans, som betraktat detia uppträde med trotsigt lugn; vår granne har roligt, din mors tårar falla som en balsam på hans ujerta. Slagfältet är hans, han gläder sig deråt, det är i sin ordning. 4Det här är en lexa för folk, som vilja höja sig öfver sitt stånd, sade Koffmann ned ett elakt leende; ni kan komma igen om åtta år, granne Frans, och begära min yrorsdotters hand. Det behöfs inte4, svarade den gamle