Aftonbladet – 16 augusti 1861, sida 2

kommer under formen rf elt bref från Elben en artikel; så lydande: cAfven om det vid konung: Carl XV:saf Sverge och Norge nuvarande besök hos Louis Napoleon icke vore fråga om ett politiskt ändamål, är dock de båda furstarnes möte af allmänt intresse blott och bart med afseende på deras dynastie:s underbara öden. Båda furstarne tillhöra parvenuätterna; det var svärdet och en märkvärdig sammanlänkning af förhållanden, som banade väg till kejsaretronen för den enes farbror öch gjorde den andres farfar till stamfader för en ny dynasti i den skandinaviska norden. Napoleon I och Carl XIV Johan tillhörde till. födseln icke de riken, som de .i den mognare mannaåldern beherrskade; båda voro främlingar, Napoleon corsikanare, Bernadotte (prins af Ponte Corvo) fransman. Men Napoleon I:s regering var händelserik och karåkteriserades genom en mängd krig, Carl Johans deremot fredlig. Den förre störtade före sin lefnads slut åter ned från sin höjd, den sednare öfverlemnade på dödsbädden sitt välde åt sin ende son Oscar ;V utan att då eller förut något allvarsamt försök gjorts ätt återinsätta Wasahuset. Båda uppkomlingsdynastierna voro genom familjen Clary och familjen Leuchtenberg beslägtade med hvarandra, och den nuvarande konnngen af Sverge är å mödernesidan afkomling af den fordne vicekonungen öfver Italien Eugen Beauharnais, hertig af Eichstädt och Napoleon I:s stjufson. Men under detatt den svenska tronen ostördt öfvergick från fadren (Carl XIV Johan) till hans-son (Oscar I) och från denne åter till den äldste sonen, den nu regerande konung Carl XV, mellankom mellan Napoleon T:s fall och hans brorson Lonis Nahh eons uppstigande på troneh såsom Napoleon II den gamla bourbonska dynastien genom två medlemmar (Ludvig XVII och Carl X), den orleänska dynastien genom Ludvig Filip samt republiken. Till slut må vid denna parallel äfven anmärkas, att Louis Napoleon har en son, Carl XV deremot blott en dotter, och att den svensk-norska tronen derföre sannolikt skall öfSÅ påckonungens bror, hertigen af Östergötland, som har tre söner Redan under Ostar I lutade den svenska refaen politik alltmera mot. Danmark och de åda vestmakterna. Vi erinra om nörra Slesvigs ockupation under landsförvaltningenmedelst neutrfala svenska och norska trupper åren 1849—50 samt om de tre nordiska makternas neutralitet: under det österländska kriget, under hvilket ett otvetydigt gynnande af vestmakternas operationer på Östersjön röjde sig genom separatfördrag mellan dem och Sverge. Och om också fredsslutet mellan vestmakterna och Ryssland till det yttre skenet återställde status quo ante bellum mellan Sverge och Ryssland, så förblir dock Sverge alltid Rysslands naturliga fiende, så länge svenskarnes längtan att-återvinna Finland bibehåller sig, och emedan Ryssland genom Warschauprotokollet betryggat sitt anspråk på hela den danska monarkien, om också först efter den presumtive danske tronföljaren, prins Kristians af Danmark dynastis utgång. Men att en gång se Ryssland träda såsom granne i Danmarks ställe och i besittning af Sundet är för Sverge en obestridlig fara. v Med Österrike har väl Sverge icke några omedelbara politiska beröringspunkter, men det skulle icke förundra någon, om Österrike funne sig djupt såradt genom konungariket Italiens erkänhande och genom den af svenskarneiså hög grad vid: hvärje tillfälle ådagalagda sympatien för italienarne. Med Preussen och Tyskland ;i allmänhet skulle Sverge äfven ha kunnat, ställa sig på bättre fot, emedan ett förbund dem emellan icke kunde vara annat än fördelaktigt. för. båda päårterna: Men den . svenska regeringen har förspilt den gunst; hvari det svenska folket står i hela Tyskland, genom att öppet taga parti för Danmark i den dansk-tyska tvisten. Dock anse vi konung Carl XV alltför klok för att låta förleda sig af sin ärelystnad att göra gemensam sak med Napoleon III mot Tyskland. Konungen vet blott alltför väl, att den svenska krigsmakten till lands och ännu mera till sjös på sin höjd skulle förslå för ett försvarskrig, att norrmännen icke ha någon lust att offra sina söner: och sina penningar för en utmaning å Sverges sida, samt att Sverges finanser skulle få en obotlig knäck, om det läte leda sig af krigiska afsigter. Ty Sverges rikedom på naturprodukter är väl stor och dess handel vidsträckt, men det har blott genom de nästan uteslutande i Tyskland upptagna lånen höjt sig till sin nuvarande betydenhet. Bland de franska tidningar, som. af. koatngens besök tagit sig anledning still utlykter på fantasiens områden och behandla våra förhållanden på det ogenerade sält som ej är. ovanligt att återfinna hos dessa tidningar, då de omorda utländska och enkannerigen svenska förhållanden, imtagerden half officiela Constiiutionnel ett framstående rum. Dagen. efter revyn på Mearsfältet innehöll ädningen en för konung Carl högst smickrande artikel, hvari hon yttrar att det militära skådespelet ej gerna kunnat erhålla nåzon mera kompetent bedömare än konung Carl: XV af Bverge, och derefter, öfvergående 1ill-ett supponeradt förslag som skulle vara å bane om en reorganisation af svenska armåen, yttrar följande: SSverges framtida ställning tillåter det måhända ej attinränka sig till den nuvarande patriarkaliska organisationen af sin armå. Det synes kalladt att utöfva ett vigtigt inflytande på alla ekandinaviska folk. Då 1852 ett krigsrop. skullade öfver Nordsjön, lade de skandinaviska ryssarne (!) sitt krigiska lynne i dagen genom sina skalders, presters (!) och statsmäns mun. En af deras skalder, herr Nymbon, kallade då i en inspirerad sång sina landsmän till vapen. Visserligen är en skalds entusiastiska uppmaning i de legitima regeringarnes ögon endast (!) ennationens röst, och statsmannen får ej lättsinnigt ge efter för en sådan entusiasm. Vi vilja fästa uppmärksamheten på den rörelse hvaraf sinnena i Sverge blifvit fattade, liksom på den der regerande dynastiens kloka beteende: Under de omständigheter, i hvilka Sverge nu befinner sig, skola Carl XV:s besöki Frankrike, de reformer. som: han vill genomföra och den revy som han bevistade; göra denna dag till ett lyckligt datum i de båda förenade folkens historia. vå Till slut meddela vi en dråplig uppgift ur Courrier du Havre röräånde : förhållandet med den svenska interimsregeringen, hvilken, såsom man finner, icke förekommit det franska bladet otymplig nog sådan den äry utan. måst göras jemt dubbelt befängdare än den verkligen är. Det heter om densamma: : Svenska grundlagen tillåter icke konungen att lemna riket mer än 8 dagar utan ständernas