i förnekande af denna möjlighet, än till påståendet. alt -man svårligen ...kun natt. I det andra säges bestämdt att förhållandet icke kunnat utrönas.t I det tredje tillkännagifves att nu, efter nedstörtandet, har det som skulle Cutrönas, haft den artigheten att sjelft visa sig.4 I det fjerde uttalas med orden: om änt .. kunnat, ett. halft erkännande mot ett halft. förnekande af möjligheten attupptäcka-förmultningen. I det femte förnekas åter bestämdt, genom ett nu först, all möjlighet, att förmultningen tkunnat?... Cupptäckast. Af försigtighet har man emellertid nu instuckit, emellan de båda sista orden, ett Stydligen. Man ser deraf huru angelägen man varit om någon rymlighet i begreppsbestämmelsen, på det att alla utvägar ej måtte vara stängda, om fråga blefve att bindas med egna ord. En god och öppen sak skulle ej kunnat framkalla så många krumsprång, så mycket vacklande, så många små tankebestyr. Ingenting: är fast bland denna förvirring. Hvad vill t; ex. det egentligen säga, att det alldeles förmultnade af Sremstyckena hade svårligen... kunnat förmärkast, såsom det heter i början af denna förmärkondets och upptäckternas historia? Ordet svårligen, syntes rymligt för ursäkter. Men det att förmultningen svårligen... kunnat förmärkasX, säger blott att en undersökning! skulle hafva fordrat insigt, eller besvär, eller beggedera. I ingendera af dessa fall kan dock bristen eller lätjan urskuldas. De ängifna: hindren, de enda i följd al hvilka det alldeles förmultnade? och det starkt angripna af röta, hade svårligent kunnat förmärkast, skulle, såsom redan blifvit anfördt, hafva funnits: dels i anse: ende till den framför stående barrigren al hopspantade: plankor, och dels: emedaniremt styckena: och hyalfbågarne syntes oskadade på yttersidan.4 Också dessa föregifna hinder äro af: en: sdösare : beskaffenhet. Men i det händelsen, att något af dem hade i verklig: heten funnits för en vaken besigtningsman: hade deraf bort följa endast den verkan; alt han icke insomnat förr än det blifvit undan; röjdt. Sådana de nu äro angifna, framkalla de följande betraktelser: 1:0 Om den, som borde besigtiga, ej kunde komma i en -anran ställning än en sådan; att han hade den framför stående bar: ridren emellan sig och tremstyckena och hvalfbågarna, hvilka skulle undersökas; så var dennå barrier visserligen ett hinder för undersökningen. Men detta hinder var då ett sådant, som oändligen lätt kunde, och ovilkorligen borde, undanrödjas. Dertill hade blott fordrats att några af barrierens plan: kor lössades och borttogos midt för de ställen, der det hade visat sig en benägenhet host ;.. Chvalfbågarne att skilja sig 1 fogarneX, Detta var ett lätt begripligt och till och med föga besvärligt sätt att gå till väga. emot det föregifna Xsvårligen,. Det var derjemte en skyldighet: 2:0 Om barrieren? genom att vara fram för ståendeX, hindrade att se, — hindrade attförmultningen iremstyckena och hvalfi bågarnet ... kunnat förmärkast; så är det utan 1tvifvel en osanning. att remstyci kena: och hvalfbågarnet syntes oskadade på yttersidan. 3:o0. Om, såsom herrar Stål och Söderlingi uppgifvit-— och hvarom det icke finnes enl möjlighet att vara af olika tankar — 4en benägenhet hos .. hvalfbågarneatt skilja sig i. fogarne hade sin Segentliga orsak deri, att sremstyckena voro alldeles förmultnädeX och sjelfva bågarnes tappar eller nedra del starkt angripna af röta; så måste ock verkan af denna orsak hafva varit i första rummet den, att de bågar, hos hvilka nämda benägenhet hade Cunder flera: års tid... Svisat sig, redan dessförinnan hade nedsjunkit, mer eller mindre, i de. förmultnade remstyckena. Ty den anmärkta benägenhetenvar endast en. följd af. en sådan nedsjunkning. Remstycket hade brustit för tyngden hos. hvaltbågen, som inträngt i detsamma. Men de genom denna bristning och detta inträngande skeddaformJförändringarne måste ovilkorligen visa sin tillvaro för den som såg hvalfbågarne och remstyckena, hvilka, såsom det föregitves, syntes oskadade på yttersidan.? Således kunde här Cyttersidan4, i hvad skick hon än befann sig, icke dölja förmultningen, och det sanningslösa i ett sådant förfarande är uppenbart. 4:0 Om, såsom i det sista af ofvan anförda yttranden uppgifves, det var nu först, det vill säga efter byggnadens nedstörtande, som förmultningen eller, såsom denna 1 berättelsen här kallas, tbyggnadens bristfälliga -skickX) kunnat tydligen upptäckast; .så kan deraf den: slutsats .dragas, att det bristfälliga skicket hade upptäckts4 förut, ehuru icke tydligen. Men herrar Stål och Söderling hafva åberopat den framför stående barrieten af hopspantade plankor såsom skäl, hvarföre förmultningen svårligen kunnat förmärkast, och då man ej kan förmärka eller te genom hopspantade plankor, icke cons otydligen; så följer deraf att nå någon otydlig i upptäckt af förmaltningen! ej lärer -hafvat skett. Skulle manodocik hutva otydligt sett ; eller ttupptäckt!t förmultningen 1 remj styckenat och bågarnes nedre del: elter, I med andra ord, i foten af ell takhvalf med; 72 fots spännvidd, och icke gerast hatva genom noggrannaste undersökning skaffat sig tydlighet i denna upptäckt; så har man derigenom lagt i dagen antingen den gröfsta okunnighet eller den ytterligaste vårdslöshet. S Till detta slut Korämer man rörande insc