Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 2

på bruten engelska: Vi draga oss tillbaka till våra linier. Anfallet lyckades ej fullkomligt. Detta var lugnande för den, som kom från ett skådespel, sådant som det jag bevittnat. Jag hade ridit såsom jag tror, omkring tre eller tre och en half eng. mil från berget — det är dock omöjligt att vara säker nu afståndet — då jag, efter att ha passerat det hvita huset, kom ut på ett öppet fält, som var omgifvet af skog. Två fälfpjeser voro afbröstade och bevakade vägen;.de flämtande och utmattade hästarna i eftertruppen tycktes ha blifvit svårt ansträngda, och kanoniererna och kuskarna sågo trötta och nedslagna ut. Nedslående kulor hveno nära framför oss genom skogen, men kanonerna till veöster underhöllo ej längre sin eld. Jag tänkte just begära upplysning. af en soldat, då en pluttrande musköteld till höger ådrög sig min uppmärksamhet, och ut ur skogen eller utåt vägen framstörtåde nu en mängd soldater. -Artilleristerna fattade: tag i den närmaste kanonen, för att vända en möt dem; andra skyndade tilrkanonvagnarna och hästarna som om de ämnade fly, då i det: samma ropades: Skjut ej, det är de våra, oehinom några minuter ankom huller om buller ett helt regemente i oordning. Jag red emot en soldat och hejdade önömVi äro förföljda af kavalleri, frampustade han, de ba huggit ned. oss alta:4 Under det han talade kreverade en bomb öfver kolonnen; en annan nedföll på vägen, och nu strömmade en annän kolonn ut, hvilken höll tillsamman med sina vapen och slöt upp efter. det första regementets marodörer. Jag vände mig om och såg till min öfverraskning, attartilleristerna förfögat sig sina färde; lemnande en kanon qvar utan servis. De hade: gifvit sig af med hästarna. Medan jag befann mig på berget; hade jag iakttagit och för min följeslagare utpekat ett damimoln, som uppsteg bland träden till höger framför oss. I min nuvarande ställning mår ste denna plats ha varit vid högra eftertruppen, och jag förmodade, att en Kkavalleritrupp verkligen torde finnas i den riktningen, men sjelfva Murat skulle ej ha anfallit dessa vagnar på den djupa, väl inhägnade) vägen; Öm dammet deremot kom från fältartilleri, såsom jag tror att det gjorde; så förändrar det saken. Huru som helst, var det nu säkert, alt återtåget verkligen börjat, ehurw jag såg endast få sårade; och de regementen som retirerade hade lidit blott obetydlig: förlust. Ingen tycktes veta någonting med säkerhet: Äfven: kavallerianfallet var ingenting annat än ettrykte. Atskilliga officerare sade, att de eröfrat kanoner och positioner; men derpå kommo de frammed de orimligheter, som man hör och läser I öfverallt om maskerade batterier. En eller annan talade mera förståndigt om fiendens starka positioner, deras folks utmattning, bristen på reserv, svåra förluster och vissa regementens dåliga uppförande. På ingen enda lät det, som om han trodde att reträtten skulle ske längre än till. Centreville. Danmmolnen, som uppstego öfver skogarna, utmärkte hela armåens återtåg, och svärmar af flyende skyndade undan utåt vägen. 9Soien höll på att gå ned, och omkring 30 mil återstodo ännu att tillryggalägga, innan jag kunde hoppas hinna till Washington. Ingen visste hvarthär någon kår eller regemente marscherade, men rykten af alla slag vöro i omlopp. — 69:de regementet är nedhuggel; .zuaverna äro nedgjorda, 0. 8 v. Nu betogs den trupp, bredvid hvilken jag red, af förfäran, då den skarpa knallen af några fältpjeser skallade genom skogen nära I derintill. Ett slags doft sorl, likt ljudet af) aflägsna bränningar, höjde sig framför 0s8. Intet annat val återstod för mig än att afstå från alla vidare forskningar. Posten från Washington med onsdagsångfartyget till Boston afgår kl. 2,20 på måndagen, och jag satte derföre min! häst i traf, hållande: mig, så mycket jag kunde, på sidan om vägen, för att undvika de flyende, tilldess jag äåter uppnådde eftertruppen af trossen och trängseln af soldathopen, som; inseende hvilken nytta vägnarne skulle göra dem mot ett kavallerianfall, men tillika fruktande för att komma dem för nära; skreko: och hojtade som galningar, under det de sprungö. Vägen var nu bokstafligen betäckt med tross. Det föreföll mig, som om folket i vagnarne med afsigt kastade ut sakerna. -Håll,.ropade jag till en kusk på en af vagnarna, Xalltsammans faller ur. tDjefvuln annamma dig, ropade en röst inne i vagnen; fom du hejdar honom, skall jag jaga en kula iskallen på dig! Mina försök att rädda onkel Sams tillhörigheter misslyckades i flera håll. När vi nalkades Centreville, kom en trupp tyskt infanteri af reserven ned emot oss. och hejdade i någon mån strömmen; de åtföljdes af ett batteri oeh ytterligare-en bataljon friska trupper. Jag red en half mil derifrån upp på berget. Alla vagnarna hade begifvit sig af — äfven mittåkdonvar borta: Ett batteri fältkanoner stod i position der vi stått. Manskapet såg hurtigt ut. Dittills hade ingentin? annat varit att omtala än en reträtt samt kuskarnas och slöddrets i några regementen dåliga uppförande. Centreville var icke någon dälig position, om den besattes såsom sig borde, och jag såg intet skäl, hvarföre den ej skulle besättas, om meningen var att förnya anfallet, lika litet som jag såg något skäl att icke förnya det, ifall det funnits något att göra det med: Jag öfverskådade ännu en gång nejden. Dammolnen voro tätare och närmare. Det ar alltsammans. Inga kanonskott — ingen sköteld. Jag vände hästen och red bort TT Re mna T Kan kr RE — AL OD AS PA ot JO