Aftonbladet – 14 augusti 1861, sida 2

vämnde för att, om möjligt, söka upp sitt egemente, den förre för att få en närmare ifversigt öfver hvad som förehades. När jag red ned på den redan omtalade mala vägen, började de stora fyrhjuliga forragnarna röra sig framåt och jaga upp ett noln af damm. Min uppmärksamhet fästes ärskilt härpå genom en händelse, som tilllrog sig ett par minuter efteråt: Jag hade nött mina vänner på vägen, och efter några å ord red jag framåt i starkt traf, så mycet jag kunde, förbi vagnarna och genom lammet, då plötsligen framför mig uppstod tt tumult på en liten bro öfver vägen, och mm fick jag se kuskarne på en rad vagnar ned hästarne vända mot mig försöka bana ig väg mot den ström af åkdon, som kom än motsatt håll. Vid sidan af förstvämnda vagnståg såg man en mängd personer vid kommissariatet och soldater, wilka jag vid första anblicken tog för trosspevakningen. De sågo oroliga och uppskrämda ut och sprungo bredvid hästarne — midt framför förtog dammet nästan alldeles. utsigten. På bron möttes de båda strömmarne izvild oordning. SVänd om! Retirera!? ropade soldaterna, ?Vi ha blifvit slagna, vi ha blifvit sligna! De svuro och ryckte hästarne i betslet och ansträngde si ursinnigt att komma fram. En man me officersepåletter sprang förbi mig. Hvad står på, sir? CJO, vi hacheltsvåckert blifvit slagna, och det är säkert!, frampustade han och fortsatte sitt lopp. Jag märkte; att han icke bar någon värja. Kuskarne på de antågande vagnarne började nuock ropa. Vänd om, vänd hästarne! skreks det utåt hela linien, och nu blef det ett strykande tillbaka, slående, sparkande och svängande; de istar, som. varit på väg utföre vägen, vändes, och man körde bort åt Centreville till; De: som befunmo -sig -bakom, rusade fram som ursinniga, ty det qvittade kuskarne alldeles lika, antingen ära eller vanära ledde deras väg, blott de kunde komma fram. Midt under denna oerhörda villervalla red en officer med några dragoner genom hopen, eskorteranide en lätt vagn. En annan officer till fots med värjan under armen. sprang emot, mig. Hvad vill allt detta säga?? — Vi ha blifvit grundligt slagna. Vi retirera allmänt. General Tyler är svårt sårad. Och han sprang vidare. Derpå kom en annan, som-sade: Vi äro slagna vå alla punkter. Hela armen är stadd på återtåg. Ännu såg man dock ej några flyende trupper, någon retirerande armå, nägot skäl för all denna, brådska. Visserligen flydde åtskilliga män i uniform åt eftertruppen . till, men de tycktes ej utgöra ett större antal än en stor trosseskort. Jag red af vägen ut på fältet och begaf mig skyndsamt mot fronten. Snart mötte jag soldater, . som kommo ur. åkrarna, för det mesta utan vapen, och nu såg jag gevär, köttkittlar, tornistrar och soldatkappor på marken, samt märkte att oredan och brådskan bland trossvagnarna blefvo allt större och större; samt att många af dem voro fullastade med soldater eller följdes af andra, som höllo sig fast vid dem. Ambulanserna voro öfverfulla af soldater, men några sårade syntes Ej till. Negerbetjenter på handhästar ilade ursinnigt framåt; män i uniform, hvilka det vore en skamfläck för vapenyrket att kalla krigare, hastade förbi på mulåsnor, kavallerihästar och till och med draghästar, hvilka blifvit spända från kärror eller vagnar, och satte i väg med seldonen slängande kring benen, lika förskräckta som deras ryttare. Mången upphätde verkliga ångestrop af raseri och förskräckelse, då vägen slängdes för honom. Jag fortsatte min ridt, frågande alla: Hvad vill allt detta säga? och stundom, men blott sällan erhållande svaret: Vi äro slagna eller vi äro tillbakakastade. Män med svarta och dammiga ansigten, med timgan ur halsen af hetta, med stirrande blickar — det var ett högst besynnerligt skådespel: Framåt ilade de, likasom den, to -who having once turned round goes on, And turns no more his head, For he knoweth that a fearful fiend Doth close behind him tread. Men hvarest var då fienden? Jag sökte honom förgäfves. Visserligen hörde jag kanonad framför mig och bakom dem, men ännu var skjutningen jemförelsevis långt borta och de flyende voro långt utom skott håll. Ju längre jag red framåt, desto mera minskades vagnarnes antal, men de beridna soldaterna blefvo allt flera och flyktingarnes kolonn allt tätare. Några få vagnar, fulla med soldater, hvilkas ansigten skulle kommit mången stor Leporello på skam i spökscenen, sökte tränga sig fram mellan de eftertrupper af åkdonsmassor, hvilka nu blifvit så fasta och rullade fram som en la vin. Jag red öfver ett litet dike in på vägen, för att komma förbi några hägnader, och såg en mängd folk i uniform nalkas: Vägen var öfversållad af beklädnadspersedlar — gevär, lifremmar, patronkök, mössor, kappor, kokkärl, musikinstrumenter, patroner, bajonetter och sabelbaljor, sablar och pistoler — äfven knallar, vattenflaskor och köttstycken. (Forts.) Landtbruksmötet i Hjo: Vi låna ur Hjo Veckotidning följande redooörelse för detta möte: Skaraborgs läns allmänna landtbruksmöte värstädes den 30 och 31 sistl. Juli, det föra-snm hålla. 1: Hinata Hattioe— dat om Höll nå