Aftonbladet – 14 augusti 1861, sida 2

Virginien icke kan vara synnerligen lyckligt, så till vida som det ej fanns någon enda by på hela vägen ända dit och inga salubodar j eller magasiner, utan endast en qvarn, enj. smedja och en vagnmakareverkstad. Byni innehades af en del utaf MDowells reserv, möjligen 1000 man stark. Invånarne voro, om utseendet ej bedrog, alla, så väl män och qvinnor som barn, separatister, och sjelfva negrerna sågo så mörka ut, som om de ej irågade stort efter, att man stred för dem.! Btt kort stycke bortom denna by; bar Ger mantown med sina svarta ruiner vittnesbörd i: om de excesser, som unionisterna nyligeni: föröfvat. På vägen från Germantown fanns ingenting synrerligen anmärkningsvärdt. — Vi apphunno flera vagnar, fullå med senatorer. Trossvagnarna blefvoallt talrikare. Slutligen kom ÖCentreville i sigte — någrå rå hus midt framför oss, bakom hvilka ett salt berg höjde sig; bergsslutiningarna voro betäckta med bivouakhydder, trossvagnar och hästar, och spetsen uppfyld af åskådare if striden. På ömse sidor om vägen. såg nan en mängd spår efter separatisternas läI ser, aila husen voro nu besatta af unioniterna. Bakom berget stod en stark infanseritrupp — två regementen utländningar, mest tyskar, med ett batteri lätt artilleri. Vårt åkdon kördes upp till toppen af berget. Negergossen skickades till byn, för ut söka-skaffla någon plats: att sätta in hästarna på, under-det de erhöllo ett mycket behöfligt foder, samt om möjligt sig sjelf och kusken någonling att äta. På berget hade hvarjehanda åkdon kört upp, likasom för att åskåda en liten landtlig kapplöpning. De blefvo sedermera inblandade i en kapplöpning af annat slag. I en vagn satt.ett fruntimmer med en operakikare; i och omkring vagnen samt i andra vagnar befunno sig kongressledamöter och statsmän. Man såg äfven några få civila personer till: häst, och på slattningen af berget hade ett regemente kopplat gevär och roade sig med att Jåse och ömmentera striden der nedanför. Landskapet framför oss låg öppet för blicken ända till Alleghannykedjorna, hvilka bildade en krets från höger af blå åsar, hvilkas färg längre bort öfvergick till violett. Åt venster begränsades utsigten af en skog, hvilken sträckte sig långs sidan af det berg, bå hvilket vi stodo, till slätten nedanför. Mellan foten af detta berg, hvilket höjde sig 150 fot öfver landets allmänna niveau, :samt foten af den lägsta och närmaste höjden af Alleghannybergen midt emot sträckte sig ett tätt skogbevuxet land: så vidt jag kunde döma, omkring 5 engelska mil, med däckar här och der af gröna fält och odlad mark. Denna nejd var vägtormig långs efter, hvilket anutyddes af de skogars torm, som beklädde den, och mellan två af dessa höjningar runno små bäckar från höger till venster. Nära intill oss löpte en smal väg utför berget rakt ned i skogen, hvarest den här och der syntes bland träden såsom ljusa fläckar. Denna väg var upptylld af trossvagnar, hvilkas hvita tak ktuöde ses på 2 engelska mils afstånd från oss. Något till venster framför. oss såg man i en insänkning i den lägsta bergskedjan Maaassaspasset, och till venster och nämre oss låg den punkt med samma namn, der Alexandria-jernbanan förenar sig med jernvägen från vestra Virginien och fortlöper med banor af olika namn till Richmond. Scenen var så fridfull, att man med skäl kunde tvifla på sina sinnens vittnesbörd, att en stor och blodig strid der nere utkämpades. Men kanonen talade sitt högljudda språk ur de gröna buskarna, och slätterna nedanför gjordes, så till sägandes, brokiga af rökvirflarna och de hvita ringarna från kreverande bomber och nyckfulla granater. Det var ingen fältmanöver, som utfördes nedanför oss. Detta bevisade bomberna nog samt, ehuru kulornas hvinande ej kunde höras på detta afstånd. Skyar af dam stego upp i regelbundna linier mellan trädtopparaa, der infanteriet opererade, och då och då hvirflade sväfvande moln af lätt blå rök upp, och gevärseldens smattrande genombröt kanondundret. Med tuben kunde jag emelanåt upptäcka vapenskimmer i dammolnen på öppnafältet, men ingen var klok på, till hvilkendera sidan de trupper hörde, hvilka der rörde sig, och jag kunde endast af rökens riktning sluta till, huruvida kanonerna afskötos-mot eller från berget. Det ycktes finnas en sammanhängande linie, som innehades af fienden, hvarifrån det oafbrutet och stadigt sköts troligtvis mot spetsen af kolonner, som voro placerade på olika punkter eller ryckte fram mothonom. Det var nödvändigt att fodra hästarna och åta dem hvila något efter en besvärlig ridt af 26 eller 27 eng. mil, eljest skulle jag genast ha begifvit mig till fronten. Just under det vi stodo der och forskade. kom hr Vizetelly, hvilken marscherat och efvat med ett af regementena i egenskap af Illustrated London News artist, till oss och berättade, att affären börjat på ett lysande sätt för unionisterna, hvilka oafbrutet ryckt framåt, drifvande separatisterna framlör sig — detta var, derom är jag fullt och fast öfvertygad, en del af de sistnämndas plan för att locka unionisterna i skotthåll för deras kanoner. Min häst åt och hvilade sig, och. jag måste bestå honom en timme eller något mer, innan jag åter satt upp; under tiden försökte jag utleta stridsplanen, men-allt var dunkelt och mörkt. Plötsligt kom en officer ridande från byn med en skara soldater efter sig. Vi ha gifvit dem stryk på alla punkter!4 utropade han. Vi ha tagit deras batterier, och de rettirera allesammans! Nu blef det en uppståndelse: Askådarne och soldaterna uppstämde det ena hurraropet efter det andra, blandade med utropen bravol4. Vi ha segrat!4 SSade jag inte det?4 och högljudda Hochs!4 aff: I AVR